Detta är en stor del av den japanska tankevärlden in i våra dagar. 

Shintoreligionen har sina rötter i vardagslivets behov och har spelat ytterst skiftande roller i Japans historia, inte minst på grund av dess frånvaro av en bestämd lära, fastlagda dogmer och den har sinsemellan mycket olika förgreningar. Under tiden mellan 1868 och 1945, var shinto i högsta grad delaktig i Japans politik.

[1 Reflektion och värdering: Känner du till kamikaze-piloterna? Tycker du att det kan finnas ett religiöst värde i att vara självmordspilot?]
 

Urreligion och förfäderskult

De gamla urreligionerna i Kina, Japan och Korea visar sig ha en rad likheter. I alla dessa trossystem intar förfäderskult schamanism och åker- bruksmagi en framträdande roll. Uppfattningen om en lägre stående själ som är bunden vid kroppen eller uppehåller sig i dess närhet även efter döden och hemsöker de levandes värld i form av en demon eller spöke är likaså ett gemensamt element liksom den rituella konsekvensen av denna uppfattning: demonerna eller spökena måste blidkas med offergåvor och hedrande tankar för att inte skada människorna.

[2 Reflektion och värdering: Tycker du detta är vidskepelse och ovärdigt en modern människa? Eller tror du du på någon sorts spöken?]

Dessa föreställningar sitter ihop med det livsviktiga åkerbruket. De nyttoväxter som odlades var beroende av naturkrafter och 
årstider som det gällde att påverka eller behärska med hjälp av magi eller ritualer. Väderförutsägelser och spådomar spelade en central roll och årstidernas kretslopp uppmärksammades och beledsagades av återkommande kulthandlingar, i Japan framför allt iform av det berömda no-spelets kultdrama.

Människorna strävade efter att bli delaktiga i den magiska kraft som uppfattades som den egentliga källan till alla ovanliga och energiska 
handlingar. Makten över naturkrafterna uppnåddes genom schamanerna och senare genom kejsarens översteprästliknande ställning. Än i dag utför den japanske kejsaren (tenno) speciella böner i alla fyra vädersträcken varje nyårsnatt för att återinrätta den kosmiska ordningen och sörja för att det kommande året skall stå under gynnsamt kosmiskt inflytande. Kejsarens traditionella makt i Kina, Japan och Korea var följaktligen snarare av etisk och rituell natur an av politisk. Hans uppgift bestod i att upprätthålla den kosmiska ordningen.

[3 Reflektion och värdering: Anser du att det finns magiska krafter? Tror du schamaner har en verklig kontakt med magiska krafter? Tror du den japanske kejsaren kan ha sådan kontakt?]

Föreställningen att både människan och världen i övrigt framgått som ett resultat av gudarnas sexuella förening leder de shintotroende japanerna till en världsbild enligt vilken gudar, människor, naturkrafter och världen i stort i princip består av samma väsen, skillnaden mellan dem reduceras till en gradskillnad mellan deras respektive makt. Den japanska nyårsnatten och dess åkerbruks magiska ritual representerar ett upphävande av tiden och ett återinrättande av kosmos. De båda framställs som något människan är i stånd att påverka.

[4 Reflektion och värdering: Tror du att människan på något sätt kan påverka kosmos?]

Förfäderskultens ritualer inriktas trots stora regionala olikheter likaså alltid på omedelbara framgångar. Det gäller att avvärja faror, garantera lycka och välgång och att bota sjukdomar. Offergåvor i form av mat är avsedda att blidka den döde anfaderns skugglika existens och hans namn uttalas gång på gång i återkommande ritualer. Bandet med den avlidne släktingen hålls levande och förnyas ständigt på nytt i form av dessa rituella måltider. Ett japanskt ordspråk säger att förfäderna bor i bergen på vintern, kommer till risfälten på våren för att sedan återvända till bergen när de fått sina offergåvor.

[5 Reflektion och värdering: Tror du på förfädernas andar? Kan du tänka dig att försöka tala med de döda eller be för dem? Vad tycker du det japanska ordspråket?]
 

Myter och religionsbegrepp

Shinto kan betecknas som en animalistisk naturreligion. Namnet Shinto betyder bokstavligen 'gudarnas väg', men dess historia som beteckning förreligiöst bruk är betydligt yngre än religionen själv. Termen infördes först på 500-talet e Kr för att avgränsa den hävdvunna inhemskt japanska religiösa traditionen gentemotbuddhismen som vid denna tid spreds i Japan. Shintobildar själva grunden till den japanska livskänslan och är djupt rotad i Japans nationella identitet.

Shinto är i hög grad en kult av renhet och undvikande av tabubrott vilket äver inbegriper blodspillan och allt som har med döden att göra. Prästen genomgår en rad omfattande renhetsritualer och tvagningar (misogi, harai) före varje ceremoni för att återställa den 'hjärtats renhet' människan av naturen förfogar över. Efter reningen frambringas offergåvorna under ceremonin, i vilken gudarna och hedersgästerna hälsas välkomna och 
behandlas respektfullt eller är närvarande i form av vissa kultföremål (shintai). Kvistar av sakakhrädet som symbol för de förstaåkerfrukterna respektive för gudomen själv, ris och risbrännvin (sake). Ceremoniema åtföljs ofta av kultiska danser (kagura)och rituella böner (nodto). De flesta shintofester utgörs avskördefester.

[6 Reflektion och värdering: Tror du det finns en "hjärtats renhet"? Tror du att shintos ritualer och tvagningar - eller något annat - kan återställa denna hjärtats renhet?]

Den fornjapanska myten om Japans skapelse är viktig för förståelsen av både denna nationella identitet och kejsarens framträdande roll i shinto. Enligt myten ger en högsta gudom upphov till gudaparet Izanagi och Izanami, som får i uppdragatt skapa världen och ordna den med Japan som medelpunkt samt attskapa himmelspelaren, världsaxeln som förbinder jorden och himlen med varandra. Japan framgår som frukten av de två gudarnas sexuella respektive äktenskapliga förening som förkroppsligar världsprincipens natur.

[7 Reflektion och värdering: Anser du att denna japanska myt är farlig? Att Japan kan anse sig gudomligt tack vare den? Anser du att vår bibliska skapelsemyt är rimligare?]

l samband med en rituell tvagning i floden skapas solgudinnan Amaterasu ur Izanagis öga, och Amaterasu uppfattas som den japanska kejsardynastins anmoder - hennes direkta avkomling (sonsonens sonson) är den mytiske förste kejsaren Jimmu, som de japanska kejsarna än i dag betecknar som sin anfader i rakt nedstiganderegentlängd och led.

Shinto uppfattar kosmos som ett spel mellan eviga energier, vilka framträder i naturfenomenens ständiga förvandling. Alla dessa fenomen betraktas därför som gudomliga väsen och kräver tillbedjan för att människorna skall bli delaktiga i deras gynnsamma kraft. Deras antal är oändligt och utökas ständigt itakt med att förfäder och kulturellt eller historiskt framstående personer upphöjs till gudar. Tuberkulosbacillens upptäckare Robert Koch hör exempelvis till de framstående personer som upptagits i shintoreligionens panteon och betraktas som gudomlighet. 

[8 Reflektion och värdering: Vad tänker du om att gudarnas antal är oändligt? Är shinto en omöjlig eller hopplös religion genom denna åsikt om gudarnas antal?Är det orimligt att t ex Koch är en gudomlighet?]

Kulthandlingarna centreras kring frambärandet av offergåvor, huvudsakligen i form av mat och frukt, och åtföljs av böner (norito) om goda skördar, skydd mot sjukdomar och faror samt husfrid. Shinto saknar föreställningar om belöning eller bestraffning i ett annat liv efter döden och har inga centrala dogmer eller doktrinen, utan utövas uteslutande som praxis och ritual.
 

[9 Reflektion och värdering: Har du föreställningar om ett annat liv efter döden? Tycker du en religion bör ha sådana föreställningar?]
 

Förbindelsen med naturen är viktigt i shinto och betecknas med uttrycket 'harmoni', en känsla av innerlig förening med naturen som är avsedd att uppnås i form av naturens skönhet. Denna känsla är avsedd att förhindra att människan trots alla sina göromål någonsin råkar i motsättning till naturen: 'Känslan för naturens och livets helgd är själva grunden för Shinto' (Thomas lmmoos).

[10 Reflektion och värdering: Känner du igen denna känsla av harmoni hos dig själv?Är naturen viktig i ditt liv?]

De tillbedda mäktiga och osynliga väsendena betecknas som 'kami', det fornjapanska ordet för gudom (utan distinktion mellanen eller flera gudar) eller gudomlighet som ursprungligen förmodligen snarare uppfattades som princip eller kraft än som personligt väsen och kan översättas med 'det högsta'. Varje gudom, ande eller naturfenomen förfogar över en själ, i vilken två motsatta krafter är verksamma, en god och mild samt en ond och vild. Den onda makten måste blidkas med hjälp av kulthandlingama.

[11 Reflektion och värdering: Anser du att shinto har rätt här? Att det finns två verksamma krafter i varje själ, en ond och en god?]

Shinto innefattar ursprungligen inte någon tro på en uppenbarelse eller rent transcendent makt utan sätter människans egen kraft i centrum. Ritualerna och sedvänjorna syftar huvudsakligen till att bemästra det egna livet och förbättra de egna personliga prestationerna. På så sätt är shinto av stor betydelse för all förståelse av det japanska prestationstänkandet.

[12 Reflektion och värdering: Sätter du också människans egen kraft i centrum för din tro?]

I sin ursprungliga form hade shinto egendomligt nog inte någon egen utarbetad etik, utan övertog den kinesiska konfucianska etiken. Framhävandet av den kultiska renheten och dess spegelbild i den mänskliga själen hör däremot till den gamla japanska folkreligionens äldsta delar som betecknasmed det högsta värdet 'makoto', den inre renheten. 
Renheten upphöjs till livets egentliga mening, vilket emellanåt hargett shinto tillnamnet renhetens religion.

[13 Reflektion och värdering: Kan du tänka dig dem imre renheten som det viktigaste i livet?]

Shinto har ingen etik, ingen utarbetad etik. Detta är inte att betrakta som ett tecken på bristande moral, denna uppfattning går hand i hand med en relativt låg värdering av varje form av abstrakt filosofi eller teologi, all metafysisk spekulation. Shinto är istället en utpräglad estetik och en pragmatiskt färgad funktionalism. Den inre renheten som livets mål och mening är för shinto liktydig med strävan efter ett enkelt liv i samklang med naturen. Bortsett från övertygelsen att de döda måste blidkas med offergävor i form av mat och frukt saknas en klar uppfattningom ett liv efter döden.

l det moderna Japan existerar urgamla sedvänjor sida vid sida med moderna fenomen på ett sätt som ofta är svårt att förstå ur ett europeiskt perspektiv. Även byggnadsarbeten med det mest moderna projekt åtföljs av traditionella religiösa ceremonier. Denna så kallade nationella optimismreligion ser inte någon motsättning mellan människornas böner om fruktbarhet och lycka å ena sidan och om goda affärsresultat och yrkesmässiga framgångar å den andra. Genom att arbeta hårt blir människan delaktig i de gudomliga krafternas kosmiska verk. Både den japanska arbetsmoralen och den japanska nationalismen är följaktligen djupt förankrade i shinto. Likadant är det med den villkorslösa lojaliteten med kejsaren, även om den är försvagad idag.

[14 Reflektion och värdering: Hur ser du på en optimistisk nationalism som shinto delvis är? Anser du att affärsframgångar och religion går ihop?]

l centrum av shintoreligionen återfinns tron på de gudomligaväsen (kami) i himlen och på jorden som traditionen berättar om. Gudom är beteckningen för allt som fångar uppmärksamheten, är upphöjt och vackert eller på annat sätt förfogaröver extraordinära egenskaper, kort sagt allt som förmår väcka en känsla av vördnad. På så sätt kan även natursköna berg och hav, människor, djur och växter bli till gudar. Gudarna uppfattas som andeväsen som bor i templen eller beger sig till de troende för att tillbes där. Ett shintotempel kännetecknas av dekarakteristiska portarna (tori-i), vilka i sin enklaste form bestårav två pelare med en liggande tvärbalk emellan. Ofta befinnersig flera sådana portar på den stenlyktekantade vägen till helgedomen, men nästan alltid åtminstone en omedelbart framför tempelhelgedomen.

[15 Reflektion och värdering: Vad anser du om dessa gudomliga väsen, kami? Vilket intryck gör denna religion på dig?]
 

Kultplatser och belgedomar

De äldsta japanska kultplatserna utgjordes endast av en fyrkant som markerades av ett staket bestående av fyra bambustavar och rep. Inom detta markerade rum tog gudarna så sin boning i ett träd eller sten. Kultplatsen inreddes, på nytt inför varje fest och befann sig i regel på ett berg, eftersom gudama ansågs stiga ner från himlen. Med tidens lopp övergick man till permanenta kultplatser, till en början bestående av en kringmurad offerplats (iwakura) med en öppen plats för den rituella dansen framför.

Senare uppfördes fasta byggnader respektive helgedomar för att härbärgera kultföremålen, vilka i första hand bestod av objekt som symboliserade gudomens närvaro, exempelvis spegeln, svärdet eller ovanligt formade stenar. Ur dessa tidigaste tempel utvecklades så det 'allra heligaste' (honden), helgedomens innersta byggnad som med tiden kom att betraktas som ett tabernakel, till en reell symbol för guden. Utanför denna del av templet nedläggs offergåvorna. En större byggnad omedelbart framför det 'allra heligaste' är avsedd för prästernas kulthandlingar. De största tempelanläggningarna är dessutom försedda med en speciell byggnad avsedd förden rituella dansen.

I regel omges tempelområdet av en häck för att avgränsadet heliga området från det profana. En träportal medtvå tvärbalkar leder in till det heliga området Namnet för denna portal, tori-i, betyder bokstavligen fågelbostad och härrör från föreställningen om att de döda antar fåglars gestalt och har en viloplats här. Den främsta kultplatsen i shinto utgörs av templet i Ise, som i Japans historia ofta fungerat som shintoreligionens centrum. Det är tillägnat solgudinnan Amaterasu i hennes egenskap av kejsarfamiljens anmoder.
 
 
 
 

Tävlingsspel

Även de rituella tävlingarna mellan två skrån (za), vilka i regel utkämpas mellan de två partiernas festligt utsmyckade kultvagnar, tillhör i sin egenskap av 'stridsfest' shintoreligionens traditionella kärna (Kenka-Matsuri) och utformas enligt samma traderade regler. Båda tävlingspartierna hänför sig till samma gudom och tävlingen uppfattas som en tävling för att utforska den gudomliga viljan. Det rituella upphävandet av den vardagliga ordningen i fest och tävlingskonkurrens spelar en central roll i samband med dessa tävlingar.

Redan i de tidigaste shintotexterna från 700-talet berättas om tävlingar, till och med mellan gudarna. Den vilda stormguden Susanoo jagar in den fridsamma solgudinnan Amaterasu i en grotta ur vilken hon framträder först med hjälp av de 800 myriadaderna av gudar för att låta solen skina på jorden på nytt.

[16 Reflektion och värdering: Tycker du kristendomen saknar några rituella spel, skulle vi behöva en religiös stridsfest?Lite mer som när vi hade Tor och Oden och de andra kämparna?]
 
 

Shintoreligionens riter och fester

Shinto är huvudsakligen fest vilket på japanska med ett ord för väntan betecknas som "matsuri" och närmast kan översättas med väntan på gu- darna. Matsurifestens väsen består i att ständigt på nytt förnya livskraften mellan gudar 0och människor. Under festens lopp framträder gudarna och tärningsspelets skådespelare i besittning. "No"  ingår i de så kallade imitationer av det kommande som är avsedda att försäkra människorna om att årets naturskeende blir bra. Dess prototyp är den rituella dansen. 

Matsurifestens kultdrama förloper i fem akter: rituell tvagning, åkallandeav gudarna, offer, förening (människans förening med gudarna) och slutligen avsked (från gudarna). Dess syfte är att förnya livskraften för gudar, människor och naturkrafter genom att i ritualens form återanknyta till alltings ursprung. 

[17 Reflektion och värdering: Innan kristendomen kom hade vi liknande riter - tycker du att vi skulle behöva återuppliva dem?]

Även nyårsritualerna,vilka tillmäts central betydelse i hela Ostasien, hör hemma i detta sammanhang med kejsarens imitationer av det kommande i form av bönerom återinrättande av den kosmiska ordningen och livets återfödelsened i jorden så att de bildar en fyrkant. Dessa stavar förbindsdärefter med varandra med hjälp av rep prydda med vita, ceremoniellasnittade pappersremsor. Det vita papperet symboliserar den gudomliga närvaron, vilket är förklaringen till att ordet för gudarna, kami, även betecknar papperet. Denna avgränsning från det profana befinner sig i regel i en glänta, eftersom glänta, skog och väg ingår bland shintoreligionens nyckelbegrepp. Det avgränsade, heliga området betecknas med ordet för trädgård, niva.

[18 Reflektion och värdering: Kan du ha någon förståelse för att skogs gläntan har gudomlig status?]

De fyra vädersträcken motsvaras av de fyra bambustavarna, men därtill kommer liksom i det kinesiska tänkandet ävenett femte, mitten som symboliserar världsaxeln och därförkallas yama, berg. Denna plats symboliseras ofta av livsträdet (matsu) och förknippas i shinto med bergs- källan, eftersom 'livets källa' öppnar sig högst upp på berget som därigenom blirtill världsberg. Inom ramen för festen fungerar berget eller trädet som gudarnas boning, vilket vittnar om dess släktskap med den himmelspelare det allra första gudaparet skapade. Liksom i det kinesiska tänkandet uppfattas denna vertikala axel som en förbindelse mellan himmel och jord. 

Dansen och no-spelet utförs i princip kretsande kring denna centrala mittpunkt. Förbindelsen mellan livets källa och världsberget respektive världsaxeln vittnar om den äldsta shintoreligionens släktskap med bergskult och vattenritualer. Vattnet uppfattas som livselixir och symboliserar allt flytande, potentialitet, renande kraft, återskapande och nyskapande.

[19 Reflektion och värdering: Vad tycker du om vattnets religiösa innebörd i shinto?]

Matsurifesten inbegripr naturens två polära grundprinciper som uppvisar stora likheter med den kinesiska traditionens yin och yang. Följaktligen har även agon, tävlingsspelet sin givna platsi shinto, exempelvis i form av no-tävlingar, idrottstävlingareller löptävlingar mellan de olika skrån som arrangerar festen.

I vissa regioner ingår det långt ifrån ofarliga gatuloppet mellan två smyckade kultvagnar dragna i högt tempo av ungdomar i de rituella tävlingarna. Kultdramerna och no-spelen uppförs ofta med de berömda japanska maskerna, vilka är avsedda att representera symboler för den framställda gudomen. Gudarna personifieras i vissa typiserade masker. Skådespelarna utgörs alltid av män, även för de kvinnliga rollerna. Japans äldsta bevarade no-masker härstammar frän 600-talet och maskerna värderas så högt att de ofta förvaras i templen som gudabilder underresten av året. De ytterst uttrycksfulla maskerna är avsedda att synliggöra de osynliga gudarna. Paradoxalt nog har masken här inte en döljande funktion, utan tjänar tvärtomrituellt sett till att uppenbara gudarna eller de dödas andar. I kultdramat representerar no-masken gudomens boning.
 
 

  Samurajerna

Alltsedan 1 200-talet utgjorde Japans nedärvda krigarkast något av vasaller i de mäktiga landsfurstamas tjänst Förhållandet mellan krigarna och landsfurstarna präglades av livegna villkor och absolut trohet. Krigarkastens stränga hederskodex (bushido, kampens väg) präglades av religiösa och nationella traditioner och bidrog starkt till att den japanska ståndsstaten kunde upprätthållas ända in på 1800-talet.
 

Shintoreligionens historia

Shinto har sina rötter i Japans tidigaste fornhistoria och representerar en syntes av inhemskt japanska sedvänjor och de åskådningar invandrarna från den asiatiska kontinenteneller Söderhavsöarna tagit med sig.  De tidigaste shintobruk som finns belagda dateras till yayoiperioden (ca 250 f Kr - 300 e Kr). 

Under kofunperioden (300-710 e Kr) införde ett ryttarfolk från Centralasienden äldsta shintoreligionens centrala symboler: svärdet, solspegeln och kronjuvelen. 

Kejsardynastin fick nu sin framskjutna ställning ochde första shintotemplen uppfördes i lzumo och Ise. Folket indelades i klaner och det shintoistiska tänkandet upptog element från både konfucianismen och daoismen. Från denna tid härstammaräven de politiska riterna kring kejsarfamiljen. Sedan 645 har den kejserliga shintomyndigheten till uppgift att övervaka ritualerna.

Det japanska Yamatoriket baserades på adelsfamiljerna. Det kinesiska tänkandet, framför allt polariteten mellan yin och yang som i Japan traditionellt sett oftast uttrycks i form av kontrastparet ljus och skugga, kom att sätta en avgörande prägel på shinto.

Under 900-talet hade shintoreligionen vuxit till ett omfattande religiöst system med myter, riter, prästfamiljer och 3132 tempel. Templen stod direkt under kejserlig förvaltning och kejsaren kom i allt högre utsträckning i första hand att fungera som överstepräst medan de politiska regeringsplikterna mer kom att övertas av kejsarfamiljens prinsar och senare av de militära ledarna eller generalerna, shoguns. 

Shintosamlingen 'Engishiki' i femtio band tillkom under denna tid. Från och med 500-talet kom shintoreligionen allt mer att påverkas av den framväxande buddhismen. Buddhistiska munkar övertog flera shintohelgedomar i Japan och tolkade det religiösa skeendet på nytt dock utan att förkasta eller förstöra det gamla tankegodset. Inom buddhismen som sådan identifierades shintogudarna med buddhor och bodhisattvas och den så kallade ryobushinto (tvåaspektsshinto) utvecklades, enligt vilken den kosmiska buddhan Vairocana är identisk med solgudinnan Amaterasu.

Redan under 1200-talet växte motståndet mot denna utveckling inom det gamla shintoprästerskapet som nu började eftersträva en rening av den urjapanska shintoreligionen från alla främmande element. Motståndsrörelsen hade sitt centrum i shintohelgedomen i Ise. Yoshidashinton vände under 1400-talet på steken och förklarade i sin tur shintoreligionen till alla religioners moder och det egentliga ursprunget till konfucianismen, dao och buddhism. Tillbedjan av en central gudom kom redan nu att inta en alltmer central ställning i kulthandlingarna, nämligen kulten av taigen Sonjin, den störste upphöjde med egna reningsritualer. 

Under denna politiskt såväl som religiöst förvirrade tid författade Kitabatake Chikafusa (1293-1354) sin berömda bok om det gudomliga kejsardömet (jinno-shoto-ki), som lade grundentill ett enhetligt nationalmedvetande och en politisk ideologi baserad på shintoistiskt tankegods.

De nationalistiska tendenserna ledde under edo-perioden (1600-1867) till en stark syntes mellan shintoismen och konfucianismen och dess 
stats-och kejsarkult vilket i sin tur ledde till ett ökat avstånd mellan shinto och dao respektive buddhism. 'Japans själ' definierades i termer av avgränsning från allt främmande, i synnerhetallt av kinesiskt ursprung, vilket ledde till en medveten isoleringspolitik.

Under meijiepoken (1867- 1912) återtog kejsaren regeringsmakten igen.Vid denna tid fick shinto en ny roll som andlig drivkraft i en modernisering inom landet och en både militär och ekonomisk expansionism utåt. Redan 1869 uppfördes Kashikodokoro, den helgedom i kejsarpalatset i vilken kejsaren fullgjorde sina plikter som den statliga shintoreligionens ende överstepräst. Den japanska staten framträdde från och med denna tid som 'kejsarfamilj', ett intimt förbund mellan nationen, folket kejsaren och gudarna. Dessa föreställningar satte efter 1890 även sin prägel på den japanska imperialismen och dess programmatiska grundsats att gudarna utkorat japanerna till världens- eller åtminstone Asiens - härskare. Den shintoistiska statskuften krävde villkorslös lojalitet och offervilja från undersåtarnas sida gentemot kejsaren, vilket i hög grad bidrog till Japans tvångsstyrei stora delar av Asien och till det katastrofala japanska nederlaget iandra världskriget.

[20 Reflektion och värdering: Kan du se något religiöst värde i den villkorslösa lojaliteten? Jämför med politisk islam och självmordsbombarna - finns det något beundransvärt i deras offervilja?]

Det var denna statsbärande aspekt som ledde till att de allierade ockupationsmakterna utfärdade ett förbud mot shinto i samband med ockupationen 1945.
 

Shintoreligionens former

Shinto kan huvudsakligen indelas i fyra grundtyper.

1) Den folkliga shintoreligionen (minkan-shinto), det vill säga folkreligionen på by- och familjenivå. Här spelar naturfenomen och vegetationscykier en framträdande roll liksom 'platserna' åker, vatten, berg och skog. Kulthandlingarnas uppvisar stora regionala skillnader, men i princip kan den folkliga shintoreligionen till största delen betecknas som fruktbarhetsmagi och skydd mot demoner.

2) Helgedoms- eller tempelshinto (jinja-shinto) är en strängt organiserad religion som utvecklades huvudsakligen under meijipehoden när den 
kejserliga shintomyndigheten återupplevades. Fram till 1945 var 218 statliga och 110 000 lokala helgedomar i bruk, av vilka uppskattningsvis 80 000 existerar än i dag. Helgedomarna uppfördes med statligt stöd och var starkt nationalorienterade. Tempelshinto utvecklades i sin egenskap av 'officiell shinto' i synnerhet efter 1945 även till en 'akademisk shinto' (fukko-shinto), en religiös förgrening som kännetecknas av en utarbetad teologi och ofta kommer till uttryck i litterära studier.

3) De utpräglat nationella formerna av tempelshinto ledde till uppkomsten av statsshinto (kokka-shinto), som var oupplösligtförbunden med kejsarfamiljens shinto (koshitsu-shinto). Kejsaren eller tenno hyllades som solgudinnans Amaterasus och de stora kejserliga förfädernas ättling i rakt nedstigande led. Lojaliteten mot kejsare och nation uppfatta des som lojalitet och lydnad i förhållande till gudarna. Statsshinton var starkt monoteistisk till sin natur och betonade kejsarfamiljens släktskap i rakt nedstigande led och regentföljd med solgudinnan Amaterasu och därmed även kejsarfamiljens gudomliga natur.

Shintofesten matsuri knöts samman med ordet matsurigoto, vilket betyder att regera. Shinto definierades uttryckligen inte som religion, utan som 'nationell kult' och inriktades huvudsakligen på 'det sanna hjärtats' etiska renhet och uppriktighet. Efter kejsar Meijis död 1912 uppfördes 
Meijitemplet i Tokyo som snart kom att inta en liknande politiskt betydelsefull roll som yasukuni templet där de stupade japanska soldaterna i andra världskriget fått en minnesplats. Stats- och kejsarshinton var i högsta grad intimt förknippade med den japanska imperialismen och expansionismen i Asien under 1930-och 1940-talet vilket ledde till ockupationsmakternas förbud 1 945. Sedan dess råder sträng åtskillnad mellan stat och religion, och denna shinto kom under 
1950-talet att utvecklas med utpräglat religiöst innehåll som i huvudsak inriktas på ett 'harmoniskt' liv kännetecknat av vördnad inför naturen och gudarna.

4) Sekternas shinto (kyoha-shinto) omfattar i dag 13 (officiella) grupperingar och otaliga underordnade sekter, av vilka de flesta sedan
1800-talet vuxit fram ur den folkliga shinton. De är delvis av utpräglat esoterisk karaktär och har uppstått i kristider kring karismatiska ledargestalter, ofta av lantlig bondeledarkaraktär. Även de så kallade nya religionerna som vuxit fram i Japan efterandra världskriget kan föras tillbaka till denna grogrund.