RELATIVISMEN

För somliga finns det inget bättre än att få bada naken, medan andra aldrig ens skulle drömma om att göra det. Somliga känner hur snålvattnet samlas medan de väljer en hummer ur restaurantens akvarium. Vetskapen om att de ska kokas levande förstör inte aptiten för dem. Medan andra inte kan få ner en enda tugga vid tanken. Människor är olika, människor tänker olika i moraliska frågor. Det ena landet är en demokrati, medan det andra är en totalitär regim. Ibland kan olika moraluppfattningar vara oförenliga. Vad är bra? Vad är dåligt? Hur avgör man det? Finns det en universell moral?

[1. Reflektion och värdering: Anser du att samma moral borde gälla för alla människor, t ex vad gäller barnmisshandel eller kvinnoförtryck?]

James Rachels: "Jag tror att många människor har denna syn:  vi är en smältdegel med många olika kulturer som har olika moral i vissa avseenden men sålänge som de respekterar varandra så ska vi inte använda vår moral för att kritisera dem utan försöka förstå dem. Denna syn tror jag är mycket vanlig."

[2. Reflektion och värdering: Anser du att vi ska respektera talibanernas moral? Eller de fundamentalistiska kristnas moral? Eller nynazisternas moral?]

Människor och kulturer skiljer sig åt. I västvärlden skrattar man inte längre åt hur folk är klädda. Vi är vana att se muslimska män i långa rockar och påbyltade muslimska kvinnor oavsett utomhustemperatur. Vi blir inte ens särskilt förvånade när vi stöter på en moské på vår dagliga promenad. Resandet ökar och vi åker allt längre bort på semester. Vi lär känna nya seder och bruk och om man inte reser bort så finns världen ändå på nära håll.
Genom medierna får vi varje dag ta del av livet i andra länder. Det har blivit självklart för oss att värderingar och föreställningar varierar mellan olika kulturer. Det här är utgångspunkten för den moraliska relativismen.

[3. Reflektion och värdering: Anser du att värderingar av t ex kvinnans ställning i samhälle och familj bör variera mellan kulturerna?]

Dinesh D'Souza: Det finns en mångfald moraliska praktiker men väldigt lite mångfald vad gäller moraliska normer. En kultur, eller en grupp inom en kultur, kan tillåta upp till fyra fruar i äktenskapet, vad alla grupper och kulturer tycks vara överens om familjens höga värde och dess moraliska skyldigheter att ta hand om barnen. Det verkar finnas en universell grammatik för moralen som är rotad i våra instinkter.

            [4. Reflektion och värdering: Anser du att familjemoral ligger i alla människors instinkter

En moralisk relativist är en person som tänker att det inte finns en enda sann moral. Istället finns det en rad av möjliga moraluppfattningar. Vi ska inte ge upp moralen ungefär som en ateist ger upp religionen eller teismen. Vi bör anta en moral och vi bör vara medvetna om att detta inte är den enda sanna moralen.

[5. Reflektion och värdering: Är du moralisk relativist? Motivera svaret !]

Föreställningar och värderingar är inte bara olika i olika kulturer. De varierar också från en tid till en annan. Vi behöver inte gå långt tillbaka för att inse att det är så. Tänk bara på synen på äktenskapet och mäns och kvinnors roller, hur de har förändrats. I västvärlden ända fram till sextiotalet var det rådande mönstret att man skulle bli kär, förlova sig och sedan gifta sig. Man behövde inte tänka på vem som skulle göra vad inom äktenskapet. Mannen stod för försörjningen, kvinnan tog hand om hushållet och barnen. Idag funderar vi noggrant på om vi ska gifta oss, bli sambo, eller särbo, vem som ska ta hand om hem och barn, hustrun, mannen eller ska vi göra allt tillsammans? Sådana frågor ställde man inte på femtiotalet. Inte utan att risker en skandal i alla fall.

Trots att man inte rynkade på näsan åt att mannen ibland gav sin hustru ett handtag med hushållsgöromålen eller att kvinnan hade ett deltidsarbete vid sidan av familjen så fanns det saker som man bara inte gjorde. En man strök till exempel inte  och kvinnan körde inte buss. 

[6. Reflektion och värdering: Anser du att de hade fel på femtiotalet pga att de inte visste bättre om vad jämlikhet är, om kvinnans värde och mänskliga rättigheter?]
 

Värderingar och föreställningar varierar mellan kulturer och tider. Detta leder fram till den kulturella relativismen. Går man ett steg längre och påstår att rätt och orätt inte är något beständigt då kommer man till kärnpunkten i den moraliska relativismen.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att  rätt och orätt bör bör vara olika mellan olika kulturer, t ex vad gäller jämlikhet mellan könen?]

Dinesh D'Souza: De senaste decennierna har antropologer jämfört normer och moraliska praktiker i olika kulturer runtom i världen. De har upptäckt två saker som är relevanta i moralfilosofin. För det första är moralen universell. Man har inte funnit någon kultur, vare sig i nutid eller i historisk tid, som inte har ett moraliskt system. De olika moraliska värden varierar från kultur till kultur och även inom samma kultur. Men alla kulturer skiljer på "det som är" och "det som bör vara".

För det andra är olikheterna i moraliska uppfattning inte särskilt stora. De världsreligionerna, som ju representerar en överväldigande majoritet av jordens befolkning, kan vara oense i många frågor vad gäller Gud, men de är rörande överens om moralen.

            [7. Reflektion och värdering: Anser du att  religionerna verkar vara överens om grundläggande moral?]

 

David Chalmers: "En del människor säger: moralisk relativism är uppfattningen att det finns ingen sann moral utan flera olika moralsyner, plus att vi bör respektera andra människor moraluppfattning och detta sista behandlas som en absolut moralisk princip som gäller oavsett vilken moralsyn man har. Denna moraliska relativism är ohållbar eftersom den dels säger att det inte finns någon sann moral, dels säger att man under alla omständigheter ska respektera alla andras moraluppfattning."

[8. Reflektion och värdering: Anser du att det inte finns någon sann moralsyn? Varför ska vi respektera andras moraluppfattning?]




Peter Kreeft: I praktiken är psykologiska argument starkare än logiska i relativismen, det handlar om subjektiva motiv. Vilka är de viktiga motiven för att tro på relativismen? Vårt djupaste begär verkar vara att finna lycka och rädsla handlar om att förlora lycka. Att känna sig skyldig upplever vi som olyckligt, alltså är den absoluta moralen inte att föredra - alltså väljer vi relativismen.


[9. Reflektion och värdering: Anser du att det kan vara bättre att ha en moral som aldrig får en att känna sig skyldig?]



Människor är olika, kulturer skiljer sig åt. Det gör även idéerna om vad som går an och vad som inte går an. Det här tycker vi nog är lite märkligt (afrikaner som tömmer kossan på blod). För massajfolket är det ingen grymhet att tappa kon på blod, det är lika normalt för dem som att mjölka kon. Blodet ger nödvändiga vitaminer och mineraler ovh blandat i mjälk är det en delikatess som barnen älskar. Kon tycks inte ta skada av det och den verkar inte bry sig om det. Det här är massajfolkets sätt att sköta sitt folk.

När man tänker efter är det märkligt att man inte förfäras över den här bilden (grisar i metallbås). Vår boskap föds upp under stor trängsel för att för att  sedan bli avlivad och uppäten, det tycker vi är helt naturligt. Vårt värdesystem är något vi lär oss tidigt och ibland inser vi inte ens att vi har ett sådant. Vi tycker bara att vi gör någonting så som de ska göras.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att vi i vår kultur behandlar grisarna moraliskt felaktigt? Eller djur i allmänhet? Förstår du djuraktivisterna?]

Richard Dworkin: "Här är jag i en kultur och vill göra ett moraliskt omdöme om någon i en annan kultur. Vems moral ska jag använda, ska jag använda deras eller vår? Jag kan verkligen tycka att saker som händer i den andra kulturen är ont, kanske ont för folket där, ont för deras grannar kanske. För att fälla detta omdöme måste jag använda mig av mina värden och kanske min egen kulturs värden."

[11. Reflektion och värdering: Anser du att du har rätt att fälla negativa omdömen om människors beteende i andra kulturer, t ex könsstympning av flickor?]

Vårt samvete, vår moraliska kunskap och allmänna bakgrund bestämmer hur vi ser på andra människor. Om vi inte hade den här insikten eller bakgrunden skulle vi inte kunna bedöma eller döma dem. Vi skulle leva i en värdelöshet.




Peter Kreeft: Det psykologiska argumentet för relativismen ser ut så här: god moral har goda konsekvenser, dålig moral har dåliga konsekvenser. Känslor av skuld och olycka är dåliga konsekvenser. Känslor av lycka och självförtroende är goda konsekvenser. Att ha en fast moral (moralisk absolutism) producerar dåliga konsekvenser såsom skuld och olycka. En relativ moral ger oss känslor av lycka och självförtroende. Alltså är den teorin att föredra.


[12. Anser du att en moraluppfattning bör ge oss självförtroende i första hand? Ger relativismen ett större självförtroende?]


Det är semptember 1994. Holländaren Johannes van Damm blir dömd till döden för att ha smugglat narkotika till Singapore. Hela Holland är i uppror. Den holländska utrikesministern är djupt chockad och allt görs för att rädda den dömde.

Den holländska utrikesministern:

”Hela idén med dödstraff är så väsensfrämmande element i vår kultur att det är helt omöjligt för det nederländska folket att acceptera utgången av den här rättegången.”

Singapores utrikesminister ger sin reaktion:

”Som Singapores utrikesminister respekterar jag de länder som i princip är mot dödsstraffet.Men vi ber dem har samma respekt för länder som Singapore, som har dödsstraffet.”

I Singapore blir man automatiskt dömd till döden för narkotikasmuggling. Singapore och Holland har olika synsätt. De är oförenliga. Men ska vi låta oss nöja med det?

[13. Reflektion och värdering: Anser du att Singapore har rätt? Ska vi respektera deras dödsdom?]

Richard Dworkin: "Det är mycket bra att vi har olika kulturer, det är mycket bra att folk har olika attityder. Av en rad skäl gör det världen mycket mer intressant, detta att folk har väldigt olika sätt att se på saker och ting. Men vi kan värdera olika skillnader mellan kulturer utan att ansluta oss till vad jag anser vara den fördärvliga uppfattningen att våra moraliska värden måste stanna inom våra egna gränser."

[14. Reflektion och värdering: Anser du att det finns moraliska skillnader mellan olika kulturer och att vi kan värdera dem högre eller lägre?]

Var går gränserna? De moraliska relativisterna accepterar att kulturer och människor är olika och att det finns en mängd olika åsikter som alla är lika giltiga, lika sanna. Men hur långt kan man gå i acceptans och tolerans av olikheter. Dödsstraff, påtvingad prostitution, folkmord - finns det inte några gränser?

[15. Reflektion och värdering: Anser du att vi ska dra gränser och inte acceptera alla moraluppfattningar, t ex hedersmord på flickor?]

Richard Dworkin: "När jag ser bilder från Rwanda, när jag ser bilder av det bestialiska folkmord som pågår där så kan jag inte annat än tänka att vad som händer är djupt orätt. Det faktum att andra där kan ha andra uppfattningar verkar på mig i ett sådant fall vara nästa irrelevant. Jag måste fråga mig själv frågan och det är en moralisk fråga: kan lokal sedvänja ursäkta en masslakt av människor? När jag ställer frågan så måste svaret bli: Nej!"

[16. Reflektion och värdering: Anser du att vi har rätt att gå in och fördöma andra länders handlingar, andra kulturers beteenden?]



  Peter Kreeft: Relativismen menar att antropologer och sociologer har visat att de olika kulturernas moraliska värderingar inte är en teori utan empiriska fakta. Olika kulturer har helt enkelt olika grundläggande värderingar. Detta är ett logiskt misstag. Det ligger ett dolt antagande under dessa påståenden: att det moraliskt riktiga är att lyda den rådande kulturens normer. Bara om vi kopplar ihop detta misstag att det alltid är rätt att ha den gällande kulturens värderingar med de faktiska omständigheterna att olika normer finns överallt på jorden, får vi slutsatsen att moralen skulle vara relativ. På grund av detta felaktiga resonemang tror man att det som är moraliskt fel i en kultur är moraliskt rätt i en annan.


[17. Reflektion och värdering: Anser du att det alltid är rätt att följa sin kulturs normer? Ska t ex barnoffer vara rätt i en kultur (inareligionen) men fel i en annan (judendomen)? Eller är detta ett felaktigt resonemang som Kreeft visar?]






Finns det inte några värderingar som är giltiga i alla sammanhang och i alla kulturer oavsett bakgrund och lokala sedvänjor, värden som är absoluta? Den franske filosofen Sartre menade att det beror på vår inställning till Gud:


Sartre: "Existentialisten finner det samtidigt oerhört pinsamt att Gud inte existerar för med Honom försvinner all möjlighet att se värden i en intellektuell himmel. Det kan inte längre finnas något gott i sig eftersom det inte finns något infinit och perfekt medvetande att tänka detta goda. Ingenstans finns det nedlagt att "det Goda" existerar, att man måste vara ärlig eller tala sanning. Vi är nu enbart bland människor. Dostojevskij skrev: "Om Gud inte finns är allt tillåtet" och det är startpunkten för existentialismen."


[18. Reflektion och värdering: Anser du att allting är tillåtet? Och att det måste bli så om Gud inte existerar som grunden för det goda? Håller du med Dostojevskij?]



John Finnis: "Jag tror det finns några absoluta moraliska värden inom områden som äktenskap och sex, att avsiktligt säga det som är osant för att lura en annan, att avsiktligt döda en annan människa. Man väljer ut en handligstyp för vilken den moraliska normen gäller. Sådana handlingar skall aldrig väljas. ”Aldrig” är utan alla undantag. Det utesluter ovillkorligt sådana handlingar."

[19. Reflektion och värdering: Anser du att det finns vissa absoluta värden? Varifrån kommer i så fall de?]


Richard Dworkin: "Jag anklagas ofta för att tro på universellt giltiga principer. Och folk säger: alla vet att principer är relativa, regler är relativa, värden är relativa. Och här är den här personen som tror att principer är universella, att regler är universella. Vad sägs då om denna regel: Chockera aldrig människor genom att bete dig på ett sätt som är strider mot deras kultur! Är det en universell regel? Eller en partikularistisk regel (dvs speciell och begränsad)? Universell är den - därför att den säger att du aldrig ska göra det, aldrig under några omständigheter. Den är också partikularistisk i meningen att dess tillämpning beror väldigt mycket på var du är och vid vilken tid du är där. De lokala sedvänjorna kommer att bestämma hur den regeln fungerar. Jag finner det till väldigt lite hjälp att klassificera i termer av universell eller partikularistisk, vi kan alltid se på dem från båda hållen."




  Peter Kreeft: Relativismen antar först att moraliska grundvärden skiljer sig åt, för att sedan visa att normer är olika i skilda kulturer. Det är ett logiskt misstag: man antar det man ska bevisa. Den moraliska absolutisten förnekar att det alltid är riktigt att följa den rådande kulturens mora. Istället har han eller hon en transkulturell norm med vilken man kan kritisera en hel kultur för sitt felaktiga beteend. På så sätt kan absolutisten vara progressiv och radikal och förändra en sjuk kultur. Relativisten kan endast bevara status quo eftersom han eller hon inte har någon högre norm att utgå från i bedömningen av sin kultur. Endast en moralisk absolutist kan säga till en Hitler eller en Saddam Hussein: du och din kultur är sjuk och moraliskt helt felaktig!


[20. Reflektion och värdering: Anser du att det behövs en transkulturell norm för att kunna kritisera dåliga kulturer? Eller bör man alltid bevara sin kulturs status quo?]



Människor är olika, kulturer skiljer sig åt, moraliska åsikter varierar idag och i det förflutna. De moraliska relativisterna anser att alla de här åsikterna är lika sanna, alltid. Men det finns undantag menar somliga, det finns gränser, menar andra. Det finns värderingar och föreställningar som är absoluta, universella eller vad man nu kallar dem. De moraliska relativisterna verkar ha fel på den punkten.

[21. Reflektion och värdering: Håller du med om att relativisterna verkar ha fel? Att det faktiskt finns värderingar som gäller absolut?]

James Rachels: "Det här är vad man kan lära sig av den moraliska relativismen. Först och främst ska vi inte anta att det sätt som vi praktiserar moral på i vår kultur är baserat på en rationell grund. Många av våra moraliska praktiker är inte något annat än kulturella produkter. Det är lätt att finna exempel på detta. Vi bär kläder, vi är inte nakna. Detta är enbart kulturellt betingat. Det vore inget moraliskt fel alls att sitta här utan skjorta. Det vore inget moraliskt fel om vi satt här helt oklädda. Estetiskt sett vore det inte särskilt trevligt men det skulle inte vara omoraliskt. 

[22. Reflektion och värdering: Anser du att det är moraliskt riktigare att gå klädd än att gå näck?]

Det finns kulturella normer som inte är baserade på något objektivt rätt eller orätt. När man insett detta så är man fri att begrunda huruvida mycket viktigare saker kanske också är grundade på kulturella fördomar. I vår kultur finns en hel del kulturella fördomar mot homosexuella, man hävdar att attraktion till det egna könet inte är naturlig utan en avvikelse. Vissa känner därför dessutom att homosexualitet är något äckligt, moraliskt pervererat, till och med ofrivilligt ont. Vi kan fråga oss om det finns några förnuftiga skäl att tro att attraktion till det egna könet är något som inte är avsikten med kön,  eller att homosexuella är onda, oftast ofrivilligt? Att det är något fundamentalt förkastligt med gay sex? 

[23. Reflektion och värdering: Anser du att de har fel moraluppfattning som ser homosexualitet som biologiskt onaturligt? Eller att det är oförnuftigt att inte acceptera homosexualitet? Kan det bli rätt i framtiden att undvika homosexualitet?]

När det gäller slaveri, å andra sidan, så är det lätt att hitta förnuftiga argument för att slaveri är fel, var det än förekommer. Jag tror att kärnfrågan har att göra med mänsklig välfärd. Kommer människor att få det bättre eller sämre med vissa sociala bruk? Att göra det rätta innebär att handla på ett sådant sätt att man stödjer intressena hos de berörda människorna och att var och ens intresse ges lika vikt. Det är kärnan i etiken, såsom jag ser det."

[24. Reflektion och värdering: Anser du att slaveri alltid har varit moraliskt förkastligt och att vi först i modern tid insett detta? Eller kan slaveri bli rätt igen i framtiden?]

Men hur vet man vad som är bäst för andra människor? Man kan ha olika åsikter om det här. När det är fråga om att abortera ett svårt missbildat foster till exempel. Somliga anser att det är humant att låta det missbildade fostret leva, andra prioriterar möjligheten att leva ett normalt liv. Hur vet man vad som är rätt?

[25. Reflektion och värdering: Anser du att det ibland är rätt att abortera ett utvecklingsstört foster och ibland fel? Ska mamman avgöra om det är rätt eller fel?]


  Peter Kreeft: Den moraliska absolutismen skiljer på subjektiva åsikter om moraliska värden och objektiva sanna moraliska värden. Precis som i fråga om skönhet, livet efter detta, Gud, matematik och ondskans natur, kan det vara svårt att finna vad som är den objektiva sanna moralen -- men det hindrar inte att objektiv sanning är något ytterst verkligt.  Olika kulturer kan mycket väl ha olika åsikter om vad som är moraliskt värdefullt, precis som de har olika åsikter om vad som händer efter döden. Det betyder inte att olika saker händer efter döden beroende på kulturen eller att olika saker är sanna moraliskt sett. Bara för att en nazist anser att det är moraliskt riktigt att begå folkmord så är det inte bevisat att det är riktigt.

[26. Reflektion och värdering: Anser du att det finns olika åsikter om vad som är moraliskt bra och dåligt men att inte alla åsikter måste vara riktiga?]

  Manuel Velasquez: "Skillnaden mellan kontroverser kring frågan om jorden är rund eller platt och kontroverser kring abortfrågan, är att den förra frågan är vetenskaplig och vetenskapen skiljer sig från etiken. I vetenskapen kan vi lära känna sanningen via metoder för enighet. Det som är slående inom etiken är att vi inte har dessa metoder för att få fram större enighet."

Det finns ingen moralisk måttstock som avgör vem som har rätt eller fel i en diskussion. Det är den grundläggande idén bakom den etiska inriktning som kallas emotivism. Emotiviserna hävdar att moraliska värderingar är uttryck för personliga emotioner, dvs känslor. Den slutsatsen drar de efter att ha analyserat det sätt som språket används.

[27. Reflektion och värdering: Anser du att ord som "gott" och "ont" endast ger uttryck för känslor hos människor? Att det inte finns någon särskild moral, endast känslor och engagemang?]

Ett viktigt användningsområde för språket är att fastställa faktiska omständigheter, t ex matchen börar klockan två, eller biljetterna är slutsålda. I båda fallen fastställer vi faktiska omständigheter. Men hur är det med påståenden som de här: ”Släng ut den hopplöse domaren!” eller ”Kör hårt Ajax!” Här uttrycks inte faktiska omständigheter, det är snarare talarens känslor, talarens emotioner som kommer till uttryck.

Enligt emotivismen har moraliska påstående två huvudfunktioner. De uttrycker våra emotioner och de ger vägledning till andra människor om hur de ska handla. Om jag säger: ”Att döda är fel” så betyder det: ”Döda - usch!” Jag uttrycker min känsla och jag uppmanar också dig att inte döda. Att säga: ”Det är fel att döda” är att säga ”Döda - usch - gör det inte!” Lägg märke till att emotionella uttryck är varken sanna eller falska, inge har rätt eller fel. Känslor är endast känslor och bör få finnas inom en rimlig ram.

[28. Reflektion och värdering: Anser du att det aldrig går att påstå att något är fel eller rätt, eftersom sådana påståenden aldrig kan vara sanna eller falska?]


James Rachels: "Emotivismen är en analys av moraliska omdömen. Innebär denna analys att man överger eller åsidosätter etiken? Eller på något sätt antyder att etiken inte är så viktig om folk kanske tror? Nej. Teorin förklarar bara vad etiken är för något. Jag kan vara en logisk positivist och fortsätta vara mot mord, jag kan fortsätta vara en trevlig person, jag kan fortsätta bli chockerad av ljugande, fuskande och stjälande. Jag kan ha exakt samma  uppfattningar som jag alltid haft och jag kan försvara dem med samma kraft som jag alltid gjort. Jag har bara en rent filosofisk förståelse för vad jag sysslar med när jag gör moraliska bedömningar."

(Domstolsförhandlingar där domen mot OJ Simpsons förkunnas)
Att hävda att något är sant eller falskt är bara möjligt ifråga om fakta. Anta att jag anser att OJ Simpson har mördat sin fru och du inte gör det. Vi har motsatta åsikter ifråga om ett faktiskt förhållande. Låt oss titta på en annan sorts meningsskiljaktighet. Anta att jag är för dödsstraffets införande och du är emot det. Vi uttrycker båda åsikter men de är av ett annat slag. I det första fallet trodde vi olika saker som antingen kunde vara sanna eller falska. Antingen hade Simpson gjort det eller så hade han det inte. I det andra fallet gick våra åsikter om dödsstraffet isär. Vi ville att olika saker skulle ske. 

Enligt professor Finnis kan värdeomdömen också vara sanna eller falska, precis som påståenden om fakta. Dessutom är värdeomdömena bland de viktigaste omdömen människor gör. Enligt hans mening grundas värdeomdömen på mer än enbart känslor. Det finns en objektiv grund för dem.


John Finnis: "Alla erkänner undeförstått att det handlar om ett val mellan rimliga och orimliga handlingar. Så emotivismen kan inte vara svaret. Emotioner kan inte vara kriteriet för värde, för rätt och fel, gott och ont."

[29. Reflektion och värdering: Anser du att Finnis har rätt - det finns en skillnad på rimliga och orimliga handlingar oavsett vad vi känner och oavsett kulturskillnader?]

Men hur kommer man fram till en lista på sanna värderingar och föreställningar? Värderingar och föreställningar som  i längden omöjliggör -- eller åtminstone något hindrar -- sådana grymma företeelser som massmord och slaveri? Slaveriet i USA besegrades via kristna värderingar. Men kan dessa värderingar förhindra fortsatt modernt slaveri?


Ta t ex barnarbete. De flesta människor i västvärden anser att barnarbete är något förkastligt som vi borde få bukt med så fort som möjligt. Barn ska gå i skola, leka med sina kamrater, barn måste få vara barn. Men Andres kan endast få vara barn i sina drömmar. Hans värld är sotsvart som en kolgruva. Tillsammans med sina kamrater arbetar han 44 timmar i veckan under jord under mycket riskabla omständigheter. Men hans far är död, hans mor alltför sjuk för att arbeta. Arbete betyder pengar och utan pengar ingen mat. Colombia har inget socialförsäkringssystem som vi har, inga handikappersättningar, ingen änkepension, inga socialbidrag. Det finns många familjer som lever på de pengar som barnen tjänar. Det är fråga om att arbeta eller dö. Det finns mer än 250 miljoner barn som Andres i synnerhet i Latinamerika, Afrika, Asien som är tvingade att leva under liknande villkor. Har vi verkligen rätt att avskaffa bararbetet under de här omständigheterna? Är det rätta svaret avhängigt av majoritetens åsikt?

[30. Reflektion och värdering: Anser du att vi ska gå in och förbjuda barn att arbeta i de fattiga länderna?]

John Finnis: "Om vi frågar: ska vi här avskaffa barnarbetet eller vägra köpa varor tillverkade av barn? så kommer frågan att handla om rättvisa. Rättvisa (fairness) handlar om att vi sätter oss i de andras situation för att försöka eliminera varje egen förutfattad meningar och åsikter. Det är inte lätt att bedöma detta på ett universellt sätt, oavsett familjens tillstånd, barnets och släktingarnas förhållanden. Denna form av arbete som i vårt samhälle helt klart skulle vara en orättvisa mot barnen är i trejde världen också en orättvisa mot barnen. Om alternativet är svält, forsatt ingen utbildning, fortsatt ingen kulturell fostran och bara att inkomsten tas bort från barnet, så är det inte alls självklart att den gyllne regeln och rättvisa bara idenfitierar ett enda svar. Man måste se på helheten av förhållanen på ett nyanserat sätt."

[31. Reflektion och värdering: Anser du att andra länder har rätt att använda barn som de gör? Finns det en absolut moralregel om att inte utnyttja barn i arbete och prostitution?]


Laurence Thomas : "Ofta är det inte ett val mellan att påtvinga andra våra värderingar och att säga: ”OK gör det på ert eget sätt”, utan det finns sätt att uttrycka vad vi tror på och försöka anpassa det vi gör med respekt för vad de andra tror på, särskilt när vi ser att de har starka skäl för sina trosföreställningar."

Människor är olika, kulturella åsikter varierar. Man kan döma en sak eller man kan låta bli att döma. Men när folk slår ihjäl varandra i stor skala - bör man inte ingripa då?

Richard Dworkin: "Det är naturligtvis en annan fråga vad vi ska göra. Ska vi invadera dem och döda för att stoppa deras dödande? Detta är mycket allvarliga frågor, ingen kan ta dem lugnt. Men låt oss skilja ut denna fråga: är det moraliskt riktigt att ogilla det? Och svaret på den frågan måste bli: Ja, det är det. För om vi inte moraliskt ogillar det så tror vi inte på det vi tänker."

[32. Reflektion och värdering: Anser du att t ex FN ska ha rätt att stoppa slakt av människor i alla länder jorden runt? Att t ex EU ska ingripa militärt för att förhindra blodbad? Att FN och EU alltså har moraliskt rätt uppfattning och de andra fel uppfattning?]

Laurence Thomas: Vi lever med människor och vi beror av andra även det verkar som om om vi har mycket olika åsikter. Vi håller med dem om vissa saker och håller inte med om andra saker. Detta mer komplexa förhållande är det typiska och vi människor får leva med denna sorts mångtydighet varje dag. En stor del av tiden lyckas vi anpassa oss till varandra trots skillnaderna. Jag tror vi behöver förstå utmaningarna i relativismen i detta komplexa sammanhang.



Peter Kreeft: Antropologiskt och sociologiskt visar det sig att relativismen har fel, olika kulturer har rent empiriskt inte skilda grundlläggande värden bara för att det finns en rad olika åsikter. Olika betoningar finns. Våra förfäder värderade mod högre än vi och vi värderar medkänsla högre än dem. Men det har aldrig funnit någon faktiskt relativism gällande grundläggande värden någon gång i mänsklighetens historia. Tänk ett slag på vad det skulle innebära: ett samhälle där ärlighet, rättvisa, visdom, hopp, självkontroll är moraliskt onda saker. Och där obegränsad själviskhet, feghet, ljugande, bedrägeri, besatthet och desperation är moraliskt goda saker. Ett sådant samhälle har aldrig funnits på jorden.


 [33. Reflektion och värdering: Anser du att det vore möjligt med ett sådant samhälle även om det aldrig funnits?]



Ronald Fangen som själv var med om den nazistiska invasionen av Norge menar att nazismen inte är en tillfällighet utan en syn på livet som följer av relativismen. Men relativismen kan se ut på lite olika sätt. Han tar fram tre typiska representater för den.

Ronald Fangen:  "Först Nr 1, den biologiska deterministen. Hemligheten med hela den mänskliga cirkusen är några intressanta körtlar, som läkarvetenskapen ännu inte rår på. Är sekretionen i ordning, så är allting i ordning. Men när sekretionen blir krasslig, då börjar problemen - då uppstår alla slags företeelser som moralsystem, religioner, himmel och helvete.

 [34. Reflektion och värdering: Anser du att biologin och medicinen är de tillförlitligaste kunskaperna om människans beteende? Bestäms vårt liv av biologiska faktorer?]

Gud är en sekretionsrubbning - det fick jag veta av en ung medicinare. Poesi likaså. Överhuvud allt sakralt. Det intelligenta däggdjur som heter människan, determineras av sina körtlar både på gott och ont - vilket betyder att gott och ont uteslutande är körtelproblem och att alla så kallade moraliska problem är nonsens.

[35. Reflektion och värdering: Anser du att  att moraliska problem egentligen är nonsens och att vi behöver mer kunskap om hur människan fungerar?]



Nr 2 är den resignerade filosofen. Människan är ju en tänkande varelse; följaktligen har folk alltså hållit på med att tänka, vilket också kallas att filosofera, i
nästan tusen år. Särskilt har tillvarons grundproblem lockat dem som sockerbitar lockar flugor. Ack - de har surrat alltför länge omkring den läckra sockerbiten -
utan resultat! Ty vad har de fått ut av alltsammans annat än rutten metafysik, gyllene soru en mogen frukt utanpå - men bit i den! Mänskligheten har alltför länge proppat i sig denna ruttna vara; intet under då att den är sjuk! Räddningen? Resignation! Vi vet ingenting om de så kallade grundproblemen, om tid och evighet, själ och ande, en påstådd Gud, fri eller ofri vilja, ont eller gott - ingenting! Det hör inte med till realite-
ternas värld.


[36. Reflektion och värdering: Anser du att filosoferande är ganska meningslöst? Att vi i alla fall aldrig kommer fram till något?]



En ärlig människa måste erkänna att han inte vet vad orden betyder. När det filosoferas och argumenteras om och med dem, bör han säga pass -- han förstår inte ett muck av alltsammans! Han måste nöja sig med att undersöka om det finns vissa lagar för
kunskap - inte metafysiska begrepp utan om tingen, fenomenen. Tänkandets teknik kan möjligen utforskas en aning av en klarsynt och resignerad iakttagare; allt annat är humbug, rutten frukt!

[37. Reflektion och värdering: Anser du att ingen människa vet riktigt vad orden betyder? Att vi möjligen kan iaktta lite av tekniken i tänkandet, men inte mer?]

Nr 3 är de två förstas lyckliga avkomma. Han säger: Carpe diem! plocka dagen och lev lycklig ur hand i mun, ty de stora värdekapitalen är avslöjade som svindel, papper utan täckning. Det existerar överhuvud inga värden utanför det nakna livet; människolivet har sina värden i könsliv och mat, i kroppslig hälsa, i naturen (om man har sinne för den) - i lek och arbete som passar vara anlag. Punkt. Resignation, reduktion - det är så, men då vet man också var man står. Plocka dagen!

[38. Reflektion och värdering: Har du sett Döda Poeters sällskap? Anser du att man ska ta dagen som är nu, koncentrera sig på naturen, hälsan  och  det sexuella livet, sådant som ger glädje just här och just nu?]

Nå, där har du ett urval, som representerar en vid skala av moderna människotyper, från mycket stora diktare, ansedda lärda - ned till föraktade pappas gossar (och flickor) och fyllhunden på gatan. Och de är allesammans nazismens förutsättningar. Ty: finns det inga värden utöver det nakna livet, vegeterandet - då har nazismen rätt! Varför skulle
man då slåss mot den - varför inte lika gärna finna sig i den? Ja till och med: varför inte stödja den?


[39. Reflektion och värdering: Anser du att nazismen kan vara ok om den stödjer det naturliga livet?]

Detta minimum, denna reducerade tillvaro vill den inte ta ifrån oss. Bara den får härska och organisera i fred - så kommer den att låta oss leva. Dessutom sätter den värde på vår 'ras', vår germanska 'arvsmassa'; den tänker i hög grad 'biologiskt' och betraktar gott och ont som ett körtelproblem, varför den också 'likviderar' människor med sekretionsrubbningar, t. ex. alla sinnessvaga. Det måste ju anses vara en välgärning både för de sjuka som blir ihjälslagna och för de friska som skall leva. Vidare måste det ju anses som en välgärning att den tänker 'pacificera' hela Europa och åstadkomma ett
ändamålsenligt utnyttjande av dess rikedomar; desto lättare blir det att 'plocka dagarna' i lugn och ro och utföra det mått av arbete som är behagligt.


*************