MISSTAG OM GUD

Det finns inget bättre exempel på hur en bild kan etsa sig fast och påverka tänkandet långt efter vi insett hur falsk den är, än bilden av Gud som en värdig gammal man med skägg och med utseendet hos poeten Tennysson eller kanske Karl Marx. Ingen människa som kan tänka över huvud taget tror på den bilden. Men till och med de som skrattar mest hånfullt åt den bilden skulle, tror jag, om de kunde undersöka sina egna tankar, finna att de fortfarande var farligt mycket påverkade av just den bilden. Det är ungefär som när vil läser en roman med illustrationer. Utan att vi alls är medvetna om det absorberar vi vissa bilder av personerna i romanen utifrån hur illustratören tänkt sig dem och dessa bilder påverkar hela vårt läsande.

[1. Reflektion och värdering: Anser du att Gud har ett utseende över huvud taget? Tänker du på Gud som skäggig man?]

<> 
Detta sker alltså omedvetet. Vi tar det för givet att vi har format våra idéer om personerna i romanen från det som författaren har skrivit. Vi kan till och med ha glömt att boken hade illustrationer. Men påverkan från bilderna stannar kvar och färgar alla omdömen vi gör. Jag tror att en tillräckligt enveten analytiker kan spåra influenser från den värdiga gamla mannen med skägget i allt som skrivits om Gud - även av de djupaste teologer och mest ortodoxa tänkare, men mest av allt av de som inte är så ortodoxa, de moderna teologerna. Bland dessa finns det en kraftig front mot tanken på en personlig Gud, en tanke som deras intellekt finner upprörande.

[2. Reflektion och värdering: Anser du att själva tanken på en personlig Gud upprörande? Engagera du dig såpass starkt i frågan?]
<>

Jag tror inte att de revolterar mot det filosofiska begreppet om personlighet tillämpat på Gud utan mot den gamle värdige mannen med skägg. Inflytandet från denna gamla standardbild är så kraftigt att i samma ögonblick de börjar tänka på Gud som person så tänker de på just den där gamle mannen som är så lik Lord Tennyson. Naturligtvis går allt fel på en gång.

[3. Reflektion och värdering: Anser du att standardbilden fortfarande har inflytande på känslorna?]

Vi kan spåra två moderna tendenser i tänkandet om Gud tillbaka till denna gamla bild. Den ena är tendensen att tänka sig Gud som vår jämlike, den andra är tendensen att tänka sig Gud som något extra. Ingen av dessa tendenser står sig någon längre stund i ljuset av en riktig idé om Guds natur och Guds person. Men de finns och de växer.

[4. Reflektion och värdering: Anser du att det borde vara riktigt att tänka sig Gud som jämlike?]

Först är det alltså tendensen att tänka sig Gud som en jämlike, oförmågan att uppfatta den verkliga relationen mellan det skapade och Skaparen. Vi kan snart se att denna tendens är vanligare bland halvreligiösa människor än bland aktiva kristna, men den kan mycket väl dyka upp lite varstans. Den vanligaste formen av denna attityd finner vi i känslan av att Gud inte gör så bra ifrån sig som Gud och att vi skulle kunna ge honom några goda råd.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att människan mycket väl kan bedöma Guds arbete med universum och kritisera det?]

En dödlig effekt av denna attityd är att synden förminskas till nästan ingenting. I det förgångna har klassiska kristna sällan påverkats av denna tendens men på senare tid har den slagit rot. Vi förlorar alltså ingenting på att granska det intellektuella innehållet i detta förhållande mellan det Infinita och oss själva. För att ta ett uppenbart exempel: När en välkänd person har levt ett gott och kristet liv som katolik i femtio eller sextio år och plötsligt faller ner i seriös synd, så vill vi ofta reagera med att det är väldigt hårt att denna man ska förlora allt när han gjort så mycket för Gud under ett långt liv. Det är en naturligt reaktion och förtjänar en smula beröm för sin medkänsla. Men reaktionen gör inte rättvisa åt vårt tänkande. Denna man har inte givit Gud alla dessa år. Vad som hänt är att mannen tagit emot omätliga gåvor från Gud under alla dessa år. Ondskan i hans synd är så mycket större just tack vare den enorma storleken på Guds gåvor till honom.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att synden finns? Bör vi ta bort det ordet ut ordlistan? Är det bra att synden förminskas i modernt tänkande?]

Den andra tendensen är att tänka sig Gud som något extra. Denna tankegång är mycket mer spridd. Man tycker att religion är något som vissa människor sysslar med och vi borde kanske alla syssla lite mer med religion. Men det har inte med det praktiska livet att göra. Det kan vara passande för kvinnor att hålla på lite med religionen, ungefär som att spela piano. Förmodligen mjukar det upp mannens natur lite fast det faktiskt finns en och annan manlig man som är religiös och inte mindre maskulin för det. Men i vilket fall har det inte med det verkliga livet att göra.

[7. Reflektion och värdering: Anser du att pratet om Gud inte har med den praktiska vardagen att göra? Att det är extra, alltså utanför det vanliga?]

Vad en person tror om Gud är hans privatsak enligt denna uppfattning. Det påverkar alltså inte någon annan än personen själv och han eller hon påverkas inte på något sätt som egentligen spelar så stor roll för andra.

[8. Reflektion och värdering: Anser du att religion är en privatsak? Eller påverkar den människor i hela världen politiskt, känslomässigt, intellektuellt?]

Detta är en mycket egendomlig inställning. All historia förnekar en sådan uppfattning om religion. Vad folk har tänkt om Gud har orsakat fler krig och värre krig än något annat. Floder av blod har runnit på grund av av människors olika tro på Gud. Och nu har det plötslligt blivit en privatsak! Detta kan bara innebära att folk inte längre tror något särskilt intensivt om Gud, eller om de gör det, vill de kanske inte göra något extremt utifrån denna tro.  Vi kan minnas de folk som kallade sin Gud  för Molok i den prejudiska kaananeiska kulturen. De trodde att Molok måste blidkas genom att kasta små barn i en brinnande ugn. Och de gjorde detta. Vi kan minnas de galningar som kallade sin Gud för gudinnan Kali. De trodde att hon behagades av att man ströp män till hennes ära. Och de gjorde sitt bästa för att behaga henne.

[9. Reflektion och värdering: Anser du att religion ställt till med flera krig än någonting annat? Och att det därför inte kan vara en inre privat sak bara?]
 

Det är alltså tydligt att om människor tror på sådana gudar och gudinnor som Molok och Kali, kan knappast ens den mest moderna tänkare påstå att religion är en privatsak. I relation till Kali eller Molok är en sådan uppfattning helt enkelt grotesk. Men i all nykter bokstavlighet är det en ännu mer grotesk relation till den som enligt kristendomen är sann Gud. Tron på Molok och Kali har visserligen stora konsekvenser för barnen i samhället och tron på Kali för männen. Men tron på Gud har totala konsekvenser för allting. Missförstånd om Gud kan således inte vara en privatsaker. De leder nämligen till ett förminskat liv, ett förvridet liv för alla människor.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att valet av religion är viktigt för livet på jorden och för våra samhällen?]

Guds vilja är enligt klassisk kristendom den enda orsaken till vår existens. Gör ett misstag angående Hans vilja och vi har genast fel om orsaken till vår egen existens. Om vi har fel om det, vad kan vi då ha rätt om?

Denna fråga om vad som är privata misstag (alltså något som inte skadar någon annan än en själv) och vad som sker när misstaget blir offentligt, är värd att undersöka. Vi kan tänka oss en person som vägrar tro på att solen existerar. Han har naturligtvis en teori om varför så många tror att solen existerar. Han säger till exempel att solen är en kollektiv hallucination, eller en stor eld på ganska nära håll, eller solen är resultatet av önsketänkande, eller en visuell effekt som orsakas av fläckar på levern, eller solen är en en vidskeplig relik från tidigt stamtänkande, eller solen är exempel på sexuell symbolik, eller solen är en ren mental konstruktion för att kompensera ett orättfärdigt ekonomiskt system. Hur skickligt utarbetad hans teori än är och hur ärlig och seriös hans intention än är, skulle han ändå ha helt fel om dag och natt, årstiderna, månen, stjärnorna, väderleken. Han skulle löpa faran av solsting och därmed döden. Så långt är det kanske hans privatsak. Men om han övertalade ett stort antal människor att solen inte finns skulle hans privatsak bli en offentlig tragedi. Hans privata misstag skulle vara livsfarligt om han jobbade som kapten på ett skepp, passagerarnas liv skulle sväva i dödsfara, han skulle inte kunna anförtros en seglats över oceanen. Vi kan inte diskutera astronomi med en sådan person, för hur mycket han än har rätt till sin åsikt, förblir solen ett faktum som är helt avgörande för astronomin och navigationen.

[11. Reflektion och värdering: Anser du att en person ändå har rätten att påstå och tro att solen inte existerar?]

På samma sätt kan vi enligt kristendomen, judendomen och islam inte diskutera något seriöst om livet med en person som förnekar Guds existens. Vi kan inte på något djupare sätt samarbeta med en sådan person i mänskliga angelägenheter, vare sig det gäller sociala saker  eller intellektuell utbildning.  Vi kan inte enligt klassisk kristendom för den goda sakens skull utesluta Guds existens från seriöst samtal eller samarbete, lika lite som vi kan utesluta solen från navigationen. Solen är ett faktum och helt avgörande för seglingen. Gud är ett faktum och helt avgörande för allt.

[12. Reflektion och värdering: Anser du att troende och icke-troende inte på djupet kan kommunicera?]

Allt existerar därför att Gud har gett det existens från ingenting och fortsätter att ge det existens. Formeln för all existens, alltifrån minsta dammkorn till änglarna, är denna: från ingenting till någonting genom allmakten hos Gud. Ta bort Gud från förståelsen av något eller allt och vi har tagit bort orsaken till varför någonting finns och vi gör därmed allting obegripligt för evigt. Detta är inte särskilt sunt som första steget i att förstå något.  Ta bort Gud och det vi får kvar är det där andra elementet: ingenting. Hur praktiskt är det?

[13. Reflektion och värdering: Anser du att någonting kan komma ur ingenting? T ex Big Bang? Eller evolutionen på jorden?]

Att leva i Guds närvaro, alltså att kontinuerligt vara medveten om att Gud är närvarande är inte mer heligt än att vara kontinuerligt medveten om att solen är här. Båda sakerna är helt enkelt en fråga om att vara frisk. Ett misstag om någondera innebär att vi inte lever i den verkliga världen. Men ett misstag om solens skadliga risker är oändligt mindre allvarligt än ett misstag om Gud, enligt klassisk kristendom, eftersom det falsifierar den totala verkligheten.

Vi måste således forska i vad Gud är om vi ska kunna förstå någonting alls. Vi måste hitta en kunskap om Gud och sedan växa i den. Hur gör vi detta? På två sätt: förnuftets, filosofins väg, alltså det undersökande medvetandets väg åt ena sidan. Och å andra sidan uppenbarelsen, det som Gud säger om sig själv. Och som stöd till dessa två sätt finns den mystiska erfarenheten i vilken kunskapen från de två vägarna förnuft och uppenbarelse får en speciell intensitet.

[14. Reflektion och värdering: Anser du att vi kan veta det som Gud säger om sig själv?]

När vi forskar i vad Gud kan vara och inte vara måste vi förr eller senare uttrycka det i vårt språk och så fort vi använder språket börjar vi begränsa. Kan vi egentligen tala om Gud?

Kristen europeisk filosofi försvarar det mänskliga förnuftets förmåga att lära känna Gud. Andra traditioner anser att förnuftet inte är särskilt användbart, ja t.o.m. protestantisk kristendom har ibland givit upp hoppet och anslutit sig till någon form av fideism -- alltså teorin om att tro och förnuft bör skiljas åt. Filosofer genom historien som Thomas, Bonaventura och Newman uttalar dick sitt förtroende för möjligheten att tala om Gud för alla människor och med alla människor. Denna övertygelse är utgångspunkten för dialogen med andra religioner, med filosofin och vetenskapen liksom med icke-troende och ateister.

[15. Reflektion och värdering: Anser du att det är viktigt med en dialog med andra religioner, baserad på förnuft och förtroende för människans tänkande?]

Eftersom vår kunskap om Gud är begränsad är också vårt språk när det gäller Gud begränsat. Vi kan bara tala om Gud med utgångspunkt från vår erfarenhet i världen av de skapade varelserna och enligt vår begränsade förmåga att skaffa oss kunskap och utöva tankeverksamhet.

Men, anser kristen filosofi, de skapade varelserna har en viss likhet med Gud , alldeles särskilt människan, som är skapad till Guds avbild, till att vara lik honom - framför allt mentalt och intellektuellt. På 1800-talet började en grupp naturvetare tvivla på detta synsätt och en pessimism inträdde. Den gick under många namn: darwinism, positivism, naturalism, rasism. Den kristna filosofin ser däremot att alla skapade varelser har en sorts mångfaldig fullkomlighet: vi kan i naturen se sådant som sanning, godhet och skönhet som kan sägas avspegla Guds oändliga fullkomlighet. Därför kan vi tala om Gud med utgångspunkt från hans skapade varelser. Redan flera hundra år före vpr tideräkning står det i Vishetens bok i Gamla Testamentet: "ty de skapade varelsernas storhet och skönhet låter betraktaren se deras Upphovsman genom att han kan använda sig av deras likhet med Gud". För en darwinistisk pessimist är detta en besvärande illusion.

[16. Reflektion och värdering: Anser du att du upplever sådant som skönhet, sanning och godhet bland människor och djur och natur?]

När vi försöker tala om Gud måste vi alltså vara medvetna om att Gud överträffar allt skapat på en rad olika sätt. Vi talar om perfektion. I våra egna liv finns det väldigt lite av den perfektionen - men just därför är den viktig för människan. Vi strävar alla efter den, medvetet eller omedvetet. När vi blir pessimister så till den grad att vi ger upp hela strävan, hamnar vi ofta i sub-humana situationer, som t. ex. när rashygienen systematiserades av fascister och nazister. Illusioner om det goda och sanna ersattes med djurisk makt och skicklig propaganda. Vi lider fortfarande av sviterna av 1900-talets biologism och materialism.

[17. Reflektion och värdering: Anser du att det ändå ligger något i tanken på rashygien och i tanken på att "makt är rätt" ?]

På grund av att vi med Gud laborerar med ett begrepp för perfektion måste vi därför hela tiden rena vårt språk från allt som är begränsat, bildlikt och ofullkomligt för att inte förväxla den ”outsäglige, osynlige och oberörbare” Guden med våra mänskliga föreställningar om denne Gud. När vi frågar någon: hur föreställer du dig Gud? får vi alltid olika bilder. Ingen av dem kan förväxlas med Gud själv. Detta är en grundsten i europeisk filosofi om Gud. Våra mänskliga ord och föreställningar kommer alltid till korta inför Guds mysterium.

[18. Reflektion och värdering: Anser du att vi kan ha vilka föreställningar som helst om Gud? Eller är vissa rimliga och andra orimliga? Tänk på den helige Franciskus och inkvisitionen!]

Trots språkets begränsningar när vi talar om det perfekta har den kristna filosofin varit optimistisk vad gäller vårt tänkande. Vi uttrycker oss visserligen på mänskligt sätt, men ändå når vi verkligen fram till Gud utan att helt kunna ge uttryck för vad han är i sin oändliga enkelhet. Detta betyder filosofiskt att likheten mellan Skaparen och det skapade bör bejakas. Liksom Han är Ordet kan vi använda ord - det är den kunskapsteoretiska och metodiska likheten. Men det bör betonas att olikheten är mycket större än likheten. Vi måste också komma ihåg att vi inte kan fatta vad Gud verkligen är utan endast det han inte är – och hur de andra varelserna förhåller sig till honom. Detta är tanken hos t. ex. Thomas Aquinas.

[19. Reflektion och värdering: Anser du att det finns fördelar med optimismen kring människans tänkande och det perfekta?]

 

[ ur Frank Sheed: Theology and Sanity]