DYGDETIK - inga regler

Ofta föreställer vi oss etiken som en uppsättning regler vi är ense om att inte bryta emot. Vi känner i vårt hjärta och förstår i vårt samvete vad som är grundläggande rätt och fel.

Men tänk om etik är mer som att spela musik, något om kräver både övning och undervisning. Men som till slut gör att man kan uppträda med glädje, skicklighet och stil. Så har flera filosofer funderat. Vi ska se närmare på dessa funderingar som kan samlas under titeln "dygdetik".

Ända fram till de senaste decennierna har etiken dominerats av två sätt att gripa sig an frågan om hur man bör handla. Utilitaristerna frågar sig: Hur ska vi handla för att uppnå bästa möjliga resultat. Den handling är god som t ex staten anser  "bäst" för alla, eller som ger mest njutning. Den handling är god som individen anser ger mest njutning eller nytta. De som går i Kants fotspår, kantianerna, frågar sig däremot: Hur ska vi handla för att visa andra människor full aktning? Hur ska vi ta vara på människovärdet som vi känner djupt inom oss finns hos alla levande människor? Hur ska vi bevara värdigheten hos varje levande individ och inte kränka någon?

[1. Reflektion och värdering: Anser du att det är resultatet - nytta eller njutning - som är viktigast eller är respekten för andra människor ännu viktigare vid val av handling?] 

Men båda de här förhållningssätten tycks bortse från något. Hur är det med den person som handlar? Hur är det med hennes eller hans värderingar och karaktär. Är inte sånt betydelsefullt?

Tendensen att knyta etiken snarare till karaktären än till handlingarna går under namnet dygdetik. Hur personen är, hur trovärdig hon eller han uppträder, vilken karaktär hon eller han har -- det kan vara utgånspunkten anser dygdetikerna.

Julia Annas, filosof:
En fördel hos dygdetiken är att den utgår från ett naturligtsätt att tänka på livet, ett sätt som bildar grunden för all etisk reflektion: man tänker på livet som en helhet. Fördelen är att alltså att folk verkligen tänker på sina liv som en helhet och frågar sig om det artar sig väl eller inte. Många ämnen handlar på ett naturligt sätt just om tankar kring detta, tankar kring känslor, tankar på förpliktelser gentemot andra människor, tankar på vänskap, tankar på sociala ansvar.

[2. Reflektion och värdering: Tänker du på ditt liv som helhet eller tar du varje handling för sig och avgör vad du ska göra?]

Att betrakta etiken utifrån vem man är och hur ens liv artar sig är ingen ny tanke.

Nicholas Smith, filosof:
Sokrates citerade gärna en inskrift i templet  i Delfi: Känn dig själv ! I en viss mening ansåg alla grekerna-Aristoteles, Platon, Sokrates -att meningen med våra liv kan vi ytterst inse bara genom kännedom om den egna naturen och om vad som krävs för att fullända denna natur, för att förverkliga våra naturliga möjligheter.

Kärnan i antikens grekiska etik var strävan efter eudaimonia som oftast översätts med "lycka" - men i en särskild mening.

[3. Reflektion och värdering: Strävar du i ditt liv efter en lycka som består i att du förverkligar dig själv ?]
 

Martha Nussbaum, filosof:
Jag använder hellre uttrycket "mänsklig blomstring" för det handlar om en komplex form av mänsklig aktivitet som innehåller sinsemellan olika element som inte kan reduceras till de andra. Denna aktivitet består inte bara av en känsla av tillfredsställelse utan av en total form av olika aktiviteter som omfattar alla de viktigaste mänskliga funktionerna - i den meningen ett fullödigt mänskligt liv.

[4. Reflektion och värdering: Tror du att det finns ett fullödigt mänskligt liv? Känner du till någon som lever ett fullödigt mänskligt liv?]
 

Grekiskans areté kan översättas antingen med dygd eller överlägsenhet.

Bernard Williams, filosof: Grekerna skilde inte mellan moral och andra personliga aspekter av livet. Det var en mycket mer integrerad bild. De frågade mycket mer efter vad som behövdes för ett meningsfullt liv för en individ med alla dess olika aspekter.

Martha Nussbaum, filosof:
Med dygdetiken kan vi tala om uppgiften att bjuda hem vänner, underhålla dem, ha middagsfester, allt det som Aristoteles tar upp sin bok Etik och så ställa allt sådant bredvid mer allmänt kända dygder somt ex mod och rättvisa. Det hjälper mycket att se livet som en helhet innan vi kan se den olika dygdernas roll i detta liv.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att moral är viktigare än att leva ett gott liv? Kan det vara moraliskt riktigare att inte leva bästa möjliga liv?]

I antikens filosofi jämställs ofta dygder med färdigheter. Med Aristoteles ord:

"Precis som vilken färdighet som helst, förvärvar vi dygd genom att först begå dygdiga handlingar, vi förvärvar färdighet genom att utöva de aktiviteter som förknippas med denna färdighet, t ex  byggmästare genom att bygga och harpspelare genom att spela harpa. På samma sätt blir vi rättrådiga människor genom att begå rättrådiga handlingar, måttfulla genom att begå måttfulla handlingar och modiga genom att begå modiga handlingar."
 

[6. Reflektion och värdering: Anser du att man lära sig vara en god människa? Kan vi imitera godhet och träna på godhet?]
 

Julia Annas:
Han menar att du förvärvar en dygd genom att ta efter sådana som har den. Så småningom ser du poängen med det som de gör och börjar värdera det på deras sätt. Det är precis som när man lär sig att spela ett instrument.

Varje definition av dygd förutsätter att det finns en norm för hur människor bör vara. Platon och senare Aristoteles ansåg att förnuftet bör styra känslor och begär. Var och en av delarna i den mänskliga naturen har sin särskilda dygd.

Bernad Williams:
Den särskilda dygd som hör ihop med själens rationella sida är visdom, den särskilda dygden hos själens spirituella sida är mod, den särskilda dygden för den begärsmässiga sidan av själen är sjävkontroll eller måttfullhet, kontroll över ens egna begär. Alla de här dygderna uppstår under en viss förutsättning, vi en viss tidpunkt, och det är när rättvisa är för handen och då själen är i balans.
 

[7. Reflektion och värdering: Anser du att det finns ett tillstånd då själen är i balans? Är det moraliskt bättre än att inte vara i balans?]

Den som vill leva i enlighet med förnuftet, bör, säger Aristoteles, sträva efter att finna den gyllene medelvägen mellan ytterligheterna.

Aristoteles:
"Ett rätt handlingsätt, på vilket område det nu vara må, når man genom att söka medelvägen och se till att ens handlingar ligger i linje med en strävan efter måtta. Därmed måste dygden också vara inriktad på att finna medelvägen. Mänsklig dygd är en fråga om våra känslor och våra handlingar och när det gäller dem kan vi antingen gå alltför långt, komma tillkorta, eller finna medelvägen."

Bernard Williams:
Vi ser på värderingar som på strömbrytaren: något är på eller av, något är rätt eller fel, gott elleront. För Aristoteles var dygderna att finna i mittenområdet, mellan två motsatser.

[8. Reflektion och värdering: Anser du som Aristoteles att måtta och "lagom" är livets viktigaste dygd?]

Julia Annas:
Generositet är enligt Aristoteles inte mosatsen till snålhet utan det som finns mitt emellan å ena sidan snålhet och å andra sidan slösaktighet.

Bernard Williams:
Aristoteles analyserar mod som medelvägen mellan övermod och  - att springa rakt in i ett kulrregn är inte mod utan dårskap - och å andra sidan feghet.

Att söka medelvägen kan tyckas vara en enkel princip, men det gäller att balansera många faktorer.

Aristoteles:
"Det är möjligt att känna fruktan, tillit, begär, vrede, medlidande, glädje, vällust, osv i antingen alltför hög grad eller i alltför låg grad och båda ytterligheterna är av ondo. Men att känna allt detta i rättan tid och vid rätt tid gentemot rätt personer och i rätt syfte, på rätt sätt- det utgör medelvägen mellan ytterligheterna och är det mest eftersträvansvärda, själva tecknet på dygd."

[9. Reflektion och värdering: Håller du med Aristoteles?]

Stepen Toulmin, filosof:
Det rätta svaret är det svar som är på sin plats - pros ti kairon - vilket kanske kan översättas med "vad situationen kräver" och situationen är i sig själv något som ständigt förändras.

Julia Annas:
Det är lite som pianisten som spelar tonerna på rätt ställe, i rätt tid och med rätt tempo, allt det som detaljerat hör till pianospelandets konst. Det krävs långvarig träning och mycket erfarenhet för att bli en sådan pianist.

[10. Reflektion och värdering: Anser du att etik och moral är som konsten att spela ett intstrument?]
 

Kontrasten mellan dygdetik och andra förhållningssätt blir tydliga när det gäller att avge riktiga omdömen i komplexa situationer.

Bernard Williams:
Vad utilitarismen och kantianismen försöker göra - fast jag tror inte det går - är att skapa en beslutsprocedur. Lite förenklat uttryckt: ett sätt att komma fram till vad man bör göra. Men dygdetiken försöker inte ens låtsas kunna tala om hur du ska komma fram till vad du bör göra.

[11. Reflektion och värdering: Anser du att vi behöver ett sätt att avgöra vad som är rätt och fel? Eller kan vi som dygdetiken säger se det mer som en konst?]
 

Julia Annas:
Den berättelse som dygdetiken ger dig om det rätta handlingssättet ger dig ingen formel, den säger inte hur du ska finna vad som är rätt handling om du inte själv har en aning om vad du bör göra. Det är alltså ingeting du kan läsa om på ett par sidor och sedan börja göra.

Bernard Williams:
Hela poängen med dygdetiken är att säga: det moraliska tillståndet är inte ett tillstånd där du har en viss rätt teori.Vad dygdetiken säger är att den önskvärda etiska situationen består i att du har en viss karaktär.

[12. Reflektion och värdering: Anser du att karaktären är det viktigaste för en människas moral?]

Vilka karaktärsdrag är det då som hjälper oss att avgöra rätt förhållningssätt i en komplexsituation?
Aristoteles föreslår en dygd som han kallar phronesis, praktisk intelligens eller vishet.

Julia Annas:
Det bästa sättet att se vad praktisk visdom kan vara är att återigen jämföra med praktiska färdigheter. Först lär du dig vad det är som du ska göra. För att spela piano måste du röra fingrarna på ett visst sätt,och föratt göra det måste du först lära dig vissa skalor. Du lär dig det rätta sakerna att göra och efter hand lär dudig varför man ska göra just så. Du lär dig ine bara olika skalor, du lär dig hur allt det man gör, alla detaljer passar ihop i det som utmärker en skicklig pianoteknik.

[13. Reflektion och värdering: Anser du att vi kan skaffa oss en god karaktär - phronesis som Aristoteles kallar det - som vi lär oss spela ett instrument?]
 

Det är två saker här: För det första blir ens förståelse av vad man gör mer global. Man förstår vad man gör nu och vad man gör senare. Småningom inser man vad man gör som en helhet av många små saker.

Det andra i utvecklingen av  praktisk visdom är att du börjar inse allt djupare och djupare poängen med att göra vad du gör. Du gör det inte bara för att du blir tillsagd att göra det av din far eller av läraren utan du inser varför du bör göra detta.

Nicholas Smith:
En intressant skillnad mellan Aristoteles och Kant är att för Aristoteles är det yttersta moraliska goda, den bästa platsen att vara på, är en plats där du handlar på ett sätt som  känns riktigt, något som verkligen skänker dig njutning i att göra det rätta. Lönen i denna etik är lycka. Vi blir lyckliga om vi lever ett dygdigt liv. Men för kristen filosofi och för Kant är själva sanningen eller riktigheten i att göra det goda mycket väsentligare än en eventuell känslomässig lycka, även om den ibland faktiskt åtföljer en sann och ärlig moral.

[14. Reflektion och värdering: Tror du att denna lycka är möjlig?]
 
Att dygdetiken har blivit populär igen beror delvis på att den har mycket gemensamt  med den moderna psykologin, bland annat den höga värderingen av känslor. Andra teorier inom etiken har en tendens att betrakta känslor som något distraherande. Men vissa dygder är inte så populära vid alla tidpunkter. Kyskhet är den minst populära av de kristna dygderna. Den tycks inte vilja ändra på sin karaktär: sexuella handlingar innan eller vid sidan om äktenskap upphäver poängen med sex i ett kärleksfullt sammanhang. Alternativet till sådan kärlek är helt enkelt sexuell avhållsamhet. Detta är så svårt och går så mycket emot våra instinkter att ett sorts dygdetiskt ultimatum uppstår: antingen är det fel på kristen dygdetik eller så är det fel på vår instinkt.

[15. Reflektion och värdering: Anser du att vår instinkt kan ha fel? Eller leder den till olycka om den får styra våra handlingar?]

Det biologiska syftet med sex är barn, liksom det biologiska syftet med ätande är att återställa kroppens energi.  Om vi äter hur som helst och utan omdöme kommer de flesta av oss att äta för mycket, vilket får oönskade konsekvenser. Men inte katastrofala konsekvenser. Vi äter för två eller högst tre men inte för tio. Aptiten går lite längre än det biologiska syftet. Men om en frisk ung man eller kvinna ägnar sig åt sex närhelst lusten eller instinkten faller på, får det enorma konsekvenser. Den unge mannen kan på tio år befolka en mindre stad. Den unga kvinnan får barn som "inte var mening", vars konsekvenser är sorliga. Instinkten har gått helt över styr och förnuftet säger tydligt ifrån när vi frestas till överdrift. Dygdetiken vill dock betrakta förnuft och känsla som nära förbundna.

Robert Solomon, filosof:
Standarbilden av förnuftets och dygdens krafter omringade av begärets och frestelsens krafter är en hemsk bild av oss själva, ett hemskt sätt att tänka på oss själva. Dygdetiken har en annan bild av oss själva

[16. Reflektion och värdering: Har du en bild av att vi omges av frestelser som hotar vår harmoni? Att vi lätt kan fall för överdrifter med sorgliga följder?]
 

Martha Nussbaum:
Vi  kan alltså tala om vilken uppgift känslorna har, njutningen och alla dessa psykologiska faktorer som ingår i ett gott liv. Vi kan också säga att livet inte är fullkomligt om inte känslorna odlas och får ha sin rätta plats i detta liv.

[17. Reflektion och värdering: Anser du att njutningen är central i ett gott liv?]
 

Dygdetiken fäster också uppmärksamheten på hur vi blir de vi är genom relationen till andra människor. Den kärlek föräldrarna visar spädbarnet sätter igång en livslång process.

Laurence Thomas, filosof:
Om ens föräldrar pussar en i  morgon eller i övermorgon spelar ingen roll alls, men under en tjugoårsperiod blir de pussarna som en tidvåg av affirmation, bekräftelse som det inte finns något substitut för. Jag tror inte ens att flera års terapi skulle kunna uppväga bristen av denna grundäggade kärlek, dessa genuina stunder av affektion. Och jag tror att när dessa stunder en gång har satt igång processen och finns där en gång för alla så kan moralen få ett mycket djupare fäste i oss. Att leva moraliskt hänger i denna mening ihop med av hur starkt kärleken mellan föräldrar och barn har kommit till uttryck. Ju starkare dessa stunder har varit ju lättare är det att leva moraliskt. Det är vad moral handlar om: att vara ansvarsfull emot andra, att vara lyhörd inför andra, att höra deras röster, se deras ögon och deras icke-verbala beteende.

[18. Reflektion och värdering: Anser du att föräldrakärleken är den starkaste kraften bakom en god moral och ett gott liv?]
 

Det finns en särskild variant av dygdetik, omsorgsetik, där man menar att personliga relationer är det fält där det etiska beteendet först och främst kommer till uttryck.

Marilyn Friedman, filosof:
Det är en väldigt konkret ståndpunkt som tar fasta på hur man interagerar med andra, i relationen till de man älskar. Uppmärksamheten inriktas på att inte skada andra, att uppfatta deras behov, att vara emotionellt medveten om andra, vara känslig inför vad de vill och hur det står till med dem. Den fokuserar också uppmärksamheten på betydelsen av relationen i sig.

[19. Reflektion och värdering: Vad anser du om omsorgsetiken? Hur viktig är den i ditt liv?]
 

Laurence Thomas:
När jag studerade klassisk musik var det en mening jag inte kunde glömma: Inte ens den vackraste röst kan mäta sig med hundra röster som sjunger en sång. Den kan inte ha samma rikedom i klangen, det är helt omöjligt. Det mest fulländade moraliska livet kan inte ensamt skänka den rikedom som gemenskapen rymmer. Det kan aldrig bli samma resonans.

Kantianska och utilitariska teorier ha en benägenhetatt isolera moraliska avgöranden i det innevarande ögonblicket och separerar dem från den personliga bakgrunden. För Kant spelar det ingen roll vem du är, den goda handlingen är ändå god, och den onda är ond. I kristendomen är det också självklart att gott och ont inte beror på din karaktär utan är universella och gemensamma grunden för ett sant liv. Filosofen Joel Kupperman har kallat detta ett snapshop-perspektiv på det etiska valet. Han understryker att vissa av våra mest grundläggande etiska avgöranden måste ses i ett långsiktigt perspektiv.

Joel Kupperman, filosof:
Det är mycket diciplin och mycken ansträngning under lång tid som leder till framgång och en hel del av den goda karaktären innebär ofta ett långsiktigt arbete, att man är bered att under lång tid stå fast vid sina projekt. En hel del moral involverar också ett långsiktigt arbete, att finnas till hands för människor som är viktiga för dig, som behöver dig, inte bara idag eller i morgon utan under långa tidsperioder.

[20. Reflektion och värdering: Anser du att vi på lång sikt kan bygga upp en empatisk förmåga? Att vi kan lära oss omsorg och medkänsla?]

Vi har alla en benägenhet att betrakta livet som en berättelse. Inom dygdetiken tar man fasta på detta naturliga sätt att tänka och på den tyngd det skänker åt karaktären och beättelsen.

Joel Kupperman:
En persons karaktär, om hon eller han nu lyckas ha en sådan, ger den personen en känsla av att vara en alldeles särskild person, en verklig person, och att ha en natur som visserligenkan förändras, beroende på omständigheterna men som fortfarande har en viss kontinuitet och pålitlighet. Och denna känsla av ett själv kan både spela en roll i moraliska valsituationer men kan också spela en roll för att man känner att livet har en mening, ett mönster som karaktären skapar. Detta ger mening med livet.

[21. Reflektion och värdering: Upplever du att du har en pålitlig karaktär som du kan lita på? Eller växlar det hela tiden?]
 

Manuel Velasquez, filosof:
Narrativet (berättelsen) är den mest kraftfulla förklaringen för någon av vad en dygd är. Om vi tittar på narrativen (berättelserna) hos några av västerlandets mytiska gestalter, t ex Sokrates, på hans livsberättelse, hur han höll fast vid sina principer fast det innebar döden för honom, om vi ser på narrativet om Jesus Kristus, det sätt på vilket han var trogen sin kallelse, trots att också det innebar döden- om man ser på dessa berättelser så förklarar och förmedlar de vad dygderna består i på ett sätt som en abstrakion inte kan göra.

[22. Reflektion och värdering: Får du ut något av förebilder som t ex Sokrates eller Jesus? Har du någon annan förebild?]
 

Dygdetiken belyser ett antal frågor som de utilititarisiska och kantianska teorierna tycks lämna därhän. Men stöter inte dygdetiken på likadana problem? Hur pass användbar är den grundval för ett moraliskt liv som dygdetiken erbjuder? 

Dygdetikens kritiker har menatatt den, eftersom den inte anger klara regler förett riktigt handlande, inte kan hjälpa männikor i kris. Inte heller kan den tala om sanning eftersom olika karaktärer ger olika svar på sanning. Den har inga gemensamma regler och definitioner som alla människor på jorden bör respektera, t ex att aldrig misshandla barn. Den betraktar inte nödvändigtvis livet som heligt och gott. Kan den t ex vara ett rättesnöre för en flicka som frestas att  abortera den levande varelse hon har gett liv åt eller inte? Kan den verkligen hjälpa en anställd som kämpar för att komma till rätta med mobbing eller trakasserier inom företaget? Kan den ge normer för gifta människor som frestas att begå otrohet? Har verkligen den personliga karaktären med denna fråga om rätt och fel att göra?

Manuel Velasquez:
Det (dygdetiken) är inte en teori om vad människor bör göra. Den har några implikationer för våra handlingar men till sitt väsen är dygdetiken en undersökning av vilken sorts person vi böra vara. Men etikens mest pressande problem är: vad bör jag göra ?

[23. Reflektion och värdering: Anser du att dygdetiken inte ger den vägledning en etisk teori bör göra? Att den flummar istället för att analysera? ]
 

Man har också kritiserat dygdetiken för att definitionerna av dygd inte är desamma i olika sociala sammanhang. En munk- eller nunneorden kan visserligen odla dygder som anspråkslöshet och celibat, en polisstyrka mod och ärlighet, en advokatfirma grundlighet och skarpsinne och ett gäng kriminella hänsynslöshet och svek. Men vad är det sanna och det goda? Denna viktiga fråga försvinner eller blir otydlig i dygdetikens funderingar.

Detta kan innebära att dygdetiken i  grunden är radikalt relativistisk -- vad som helst kan kallas gott och ingenting måste nödvändigtvis vara ont. Det som identifieras som en dygd i ett samhälle blir nödvändigtvis något annat än vad en ett annat samhälle kallar dygd. I vissa kulturer är det hedersdygd att skada eller döda en dotter som brutit mot familjens regler genom att träffa en pojke utan extra sällskap. En dygdetik ger inte i sig själv någon adekvat metod för att utvärdera två olika kulturers anspråk på att identifiera en dygd. Kristendomen talar tydligt om vilka dygder som är de sanna och goda: tro, hopp och kärlek. Dygdetiken lämnar frågan obesvarad.

[24. Reflektion och värdering: Kan två kulturer ha varsin helt olika syn på det goda livet? Har båda rätt?]
 

Martha Nussbaum: En väldigt viktig sak som vi måste lära oss är att dygdetiken inte alls är oförenlig med en universell teori med stort utrymme för principer.

Men den för dygdetiken kanske mest nedslående invändningen är denna: man kan fråga sig hur många människor som verkligen utvecklar en karaktär som förmår dem att handla moraliskt.

[25. Reflektion och värdering: Tror du många människor kan utveckla en god karaktär och ett gott moraliskt liv?]

Gilbert Harman:
Under de senaste trettio åren har socialpsykologin undersökt det antagande som vanligen görs beräffande moralfrågor,nämligen att förklaringen till varför människor handlar som de gör alltid eller ibland, hänger samman med deras karaktärsdrag. Det har varit mycket svårt att finna några bevis för att detta antagande är riktigt. En sak som socialpsykologin har upptäcktär  situationens makt över folks sätt att handla.

Ett experiment för att avgöra hur stor situationens makt är över den moraliska karaktären, har psykologen Stanley Millgram formulerat. De illdåd som utfördes av vanliga medborgare i nazityskland föranledde Millgram att fråga hur långt människor är beredda att gå är det gäller attskada en annan människa om det är en  överordnad person som ger order om detta. Man lät försökspersonerna tro att de deltog i ett inlärningsexperiment.

Joel Kupermann:
En man står på andra sidan en glasruta och de ska ge honom en elchock varje gång han ge fel svar på en fråga. Vad som i verkligheten testas är om de ska lyda order från de vitklädda männen som står invid dem, ochge dessa elchocker som blir allt kraftigare och mannen bakom glasrutan,som i själva verket är en skådespelare, låtsas vrida sig i smärta och säger att han har hjärtproblem. Det som var förfärande för Millgram och som förvånade honom var att betydligt mer än 60% av deltagarna fortsatte ända till det yttersta slutet vilket  låter oss anta att minst 60%av befolkningen har väldigt svaga moraliska karaktärer.

[26. Reflektion och värdering: Vad anser du Millgrams test visar?]
 

Dygdetiken pekar på de stora bristerna hos andra etiska teorier, men förefaller själv ha lika stora brister. Kan man över huvudtaget nå fram till en etik som skulle kunna vara relevant för alla de viktiga frågorna?

Emanuel Velasquez:
Jag tror att man bör närma sig moralfilosofin och moralteorin på så sätt att vi har de olika teorierna som ett slags linser in på en moralisk situation, olika sättatt se den. Varje lins, varje teori,  tvingar oss att ställa vissa frågor om den moraliska situationen, frågor som inte de andra teorierna drar fram.

Vad är det för perspektiv som dygdetiken erbjuder när vi vill titta närmare på vissa situationer eller på vårt liv som helhet?

Julia Annas:
Det finns en senare författare än Aristoteles som skapar en intressant metafor för det goda livet - det är Seneca, den romerska stoiska filosofen. Vi tänker på vårt liv på två sätt. Det ena sättet är lineärt, varje dag följer på den förra ända fram till slutet.

Men han tänker också att vi vid varje ögonblick av livet befinner oss inom en uppsättning av koncentriska cirklar. Sättet du handlar på, de saker som du gör idag, får betydelse för större cirklar, större områden av intresse för dig. Dessa sin tur har betydelse för ännu större cirkar av intresse. På så sätt speglar varje sak du gör idag dina värden för livet som helhet. Så vid varje tidpunkt går ditt liv vidare linjärt, men ur en annan synpunkt speglar varje liten handling, även de och små till synes obetydliga handlingarna, värdena du hyser för ditt liv som helhet.

[27. Reflektion och värdering: Anser du att alla små handlingar speglar din karaktär? Är de alla lika viktiga för livets helhet?]

Senecas cirklar antyder utan tvivel en objektiv moral och kanske kan dygdetiken förena sig med de etiska objektivisterna. Ett modernt projekt som tänker sig en sådan dygdetik är Robert Spitzers Center for Life Principles. För Spitzer är meningen med livet att erfara mening och lycka på fyra olika plan. Ett rikt liv innehåller alla fyra områdena:

Nivå 1: omedelbar tillfredsställelse - fysisk tillfredsställelse, mat, vila, rörelse, sex, hälsa, nytta och lust. Kroppens värden.

Nivå 2: kortidsprojekt - studier, yrke, kontroll över sitt liv, det privata livet, ego-projekt av olika slag. Egots värden.

Nivå 3: långtidsprojekt - göra saker för andra, kärlek till sin livspartner, familjen, framtiden, realistiska val. Sociala värden.

Nivå 4: tidlös tillfredsställelse - det stora sammanhanget, ett värdigt liv, filosofi, kärlek till Gud, tro och hopp inför det kommande eviga livet. Metafysiska värden.

Dessa fyra nivåer skulle rimligen kunna förena så vitt skilda filosofier som hedonism och utilitarism (nivå 1), existentialism och subjektiv dygdetik (nivå 2), kantianism och sinnelagsetik (nivå 3) och klassisk kristendom, judendom, islam (nivå 4).

[28. Reflektion och värdering: Tror du att denna nivågruppering stämmer med ditt liv? Vilken nivå är den viktigaste för dig?]
 

Mathieu Ricard, den franske biologen och filosofen, talar om meditation som en dygdetisk träning av sinnet:

"Att skapa ett mer altruistiskt samhälle är inte längre någon lyx utan en direkt nödvändighet idag. Men hur ska det gå till? Det gäller att finna länken mellan individuell förändring och samhällelig, kulturell förändring. Detta är en utmaning.

Man måste starta med förändring av individen. Samhället är uppbyggt av individer, så förändrigen måste starta där. Därefter måste förändringen sprida sig till allt fler individer, till nya idéer i samhället. Annars får vi endast unika individer i små bubblor av altruism och frid, vilket inte påverkar utvecklingen nämnvärt.

[29. Reflektion och värdering: Tror du det mänskliga samhället kan förändras genom att förändra individerna först?]
 

Detta kan vi koppla till förståelsen av verkligheten. Vi är alla beroende av varandra, liksom allting i naturen är i samspel och i samberoende av vartannat. När man förstår denna koppling är det uppenbart att en träning av det individuella sinnet, det individuella medvetandet, måste till för att en förändring ska ske.

Många människor tycker det är tråkigt att träna sinnet. De anser inte att det behövs för att leva väl. Folk frågar sig: varför skulle jag ta bort 20 viktiga minuter av mitt liv för att träna mitt sinne? Istället för att göra något nyttigt eller något jag måste göra? Andra tänker att träning av sinnet bara är en avslappning för att stressa ner lite, något som buddhistmunkar kanske gör men som ingen annan behöver göra.

[30. Reflektion och värdering: Skulle du kunna tänka dig att ägna 20 min. om dagen för att endast träna ditt sinne?]

När man tränar sinnet förändrar man sin upplevelse av världen och de yttre omständigheterna i ens liv. Man förändrar också upplevelsen av de egna inre känslorna och den egna inre motivationen. Varför skulle vi bry oss om detta? Enligt vissa biologer är sådana förändringar helt poänglösa. Vi föds med alla egenskaper vi behöver för livet, alla förmågor att anpassa oss efter skiftande omständigheter. Någon ytterligare träning behövs inte. Evolutionen har försett oss med alla instrument för inlärning som krävs för det mänskliga livet.

[31. Reflektion och värdering: Håller du med de biologer som säger att vi medfött har alla egenskaper vi behöver för ett gott liv och ett gott samhälle? Eller behövs medveten träning?]

Men detta är absurt. Vad är det som säger att vi är optimala från start? Vem kan läsa utan övning? Vem kan skriva utan träning? Det krävs systematisk och utdragen mödosam träning bara för dessa färdigheter. Att cykla är svårt och kräver mod och beslutsamhet och tid. Att spela tennis, spela något musikinstrument, kunna höra Mozart och uppskatta det - allt kräver träning och tid för träning.

Den systematiska träning och ibland tråkiga upprepning som behövs för de flesta viktiga sysslor människor bedriver, är självklar för förnuftet. Vi kan på förhand räkna ut att träningen är nödvändig. Så varför skulle vi inte kunna träna sinnet till mer altruistiska upplevelser av verkligheten och andra människor? Varför ska vi anta att grundläggande moraliska kvaliteter "bara finns" i en optimal form? Varför skulle inte medkänsla, kärlek, välvilja, uthållighet, hjälpsamhet, fredsvilja, tolerans, känslomässig balans osv. kunna tränas och inläras under lång tid?

[32. Reflektion och värdering: Tror du de viktiga moraliska egenskaperna kan tränas upp? Är det nödvändigt för framtiden? Håller du med Ricard]

För att inse nödvändigheten av träning måste vi fråga oss: hur ser livet ut för oss idag? När vi slår på nyheterna på teve - verkar tillståndet vara bra i världen? När vi tittar på hur människor mår runt omkring oss - verkar det vara optimalt bra? När vi känner efter inom oss själva - är allt som det ska vara? Kan det inte bli bättre?"

[33. Reflektion och värdering: Anser du att det stämmer att människors verklighet kan bli mycket bättre? Att nuläget lämnar mycket övrigt att önska?]

Ett argument som ofta anförs emot Ricards uppfattning om träning av sinnet är att livets rikedom kräver konflikter och kriser för att kunna uppskattas. Tre dagars lycksalig medkänsla skulle tråka ut oss! Vi behöver ångest och hat för att livets mångsidighet ska lysa igenom. Vi behöver krig och olyckor för att uppskatta fred och stillhet?

[34. Reflektion och värdering: Håller du med de som menar att livet måste innehålla lidande och ångest för att vara rikt och spännande?]

Mathieu Ricard svara på denna invändning: "Ingen vaknar upp på morgonen och tänker att dagen borde bli hemsk, full av svartsjuka eller besvikelse. Ingen människa vill uppleva de många negativa tillstånd vi faktiskt upplever, ingen människa eftersträvar en dålig moral. Istället söker de flesta ett liv utan lidande, ett liv i lycka."

[35. Reflektion och värdering: Är det sant, tror du att alla människor egentligen alltid söker lycka och välbefinnande, frid och godhet?]

**************************************************
 

Frågor att träna på:

* Så frågar utilitaristen
* Detta frågar kantianen
* En fördel med dygdetiken jämfört med kantiansk och utilitaristisk etik enligt Julia Annas
* I detta består den aristoteliska medelvägen
* Det här är målet och belöningen i Aristoteles etik
* Så kan man tolka vad Aristoteles menar med phronesis , praktisk visdom, enligt Julia Annas
* Skillnaden mellan Aristoteles och Kant enligt Nicolas Smith
* Så fungerar omsorgsetiken?
* Detta vill Laurence Thomas säga om moralen när han talar om att inte ens den vackraste röst kan mäta sig med hundra röster som sjunger en sång
* Dessa funktioner har vårt själv i livetoch moralen
* Så ser Martha Nussbaum på "mänsklig blomstring"
* Denna kritik utsätts dygdetiken för
* Så försvarar Martha Nussaum kritiken
* Det här har socialpsykologin upptäckt kring människors sätt att handla moraliskt
* Denna slutsats kan man dra av Millgrams experiment
* Så beskriver Senecas metafor det moraliska livet